''Erin?'' frågade mamma och knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. Jag väcktes från mitt dagdrömmande.

''Oh, sorry. What?'' undrade jag.

''I were just asking if you are excited'' Jag skrattade. Mamma vet nog redan svaret på den frågan.

''I'm more than excited'' log jag.

''I tought so'' sa mamma och log.

Jag kollade glatt mot mamma. Mitt leende suddades bort när Adam satte sig ner på sätet bredvid mamma. Hastigt vände jag på mig och kastade ut blicken genom fönstret. Jag kunde höra en tyst suck från mamma. Jag vet att jag sa att jag accepterar deras förhållande, men det betyder inte att jag gillar Adam. Det kommer jag nog inte heller. Nu vill jag bara vara framme i England.

 

''Welcome to England. Please take your seatbelts off. Hope you had a great flight and thank you for flying with Ryan Air''

Äntligen framme i kära England. En känsla fylld med glädje spreds sig inom mig. På en gång kände jag mig hemma. Åh vad jag längtat. Vi gick och hämtade våra bagage och fortsatte framåt genom den stora folkmassan. Jag letade med blicken efter Harry. Trots att vi inte sett varandra på flera år hade vi skypat då och då. Jag släppte taget om bagagen som jag höll i och sprang fram till honom. Där stog han med ett brett leende. Jag omfamnades med en stor varm kram. Kunde det bli bättre?

''I missed you so much!'' sa jag glatt. Jag sket i hur töntigt det lät, jag orkade inte bry mig mindre just nu.

''I've missed you to, Erin''