Jag hade gått hem från Zayn efter det som sagts om kyssen. Rusat hem snarare. Jag visste inte vad jag skulle göra, ärligt talat. Allt var bara så rörigt. Jag var kär i Erin, det har jag varit i flera år nu. Men nu när jag har Darlene, så känns det fel att gilla henne så som jag gör. Det vore som om mina känslor för Erin hade svalnat, vare sig jag ville det eller inte. Det var Darlene nu. Jag hade känt henne i två månader nu, men ändå kändes det som om vi varit tillsammans i ett år. Ändå kunde jag inte lägga Erin bakom mig, hur arg hon än var på mig. Och hur mycket jag än ställt till allt igår. Erin var så mycket mer än så. Men jag ville inte det, varför kände jag inte såhär för Darlene? Allt skulle vara så mycket bättre då.

Jag satt i bilen utanför Darlenes uppfart, hon hade ringt till mig och bett mig komma till henne. Jag plingade på dörren och efter några sekunder stod jag öga mot öga med en upprörd Darlene.

''What happend?'' frågade jag henne. Hon puttade till mig lätt på ryggen och drämde till dörren bakom mig. Jag tog av mig mina skor och hon tog tag i min hand och ledde mig mot hennes sovrum. Hon satte sig på hennes säng och klappade på platsen bredvid henne. Jag satte mig intill henne så våra höfter möttes.

''We need to talk, Harry.'' sa hon med skakig röst. Prata? Om vadå?

''Talk about what, exactly?'' frågade jag.

''Us. You, Erin.'' sa hon abrupt. ''Harry, I'm moving back to USA.''

''So, what? We can have a long distance relationship. Many people have that kind of relationship.'' föreslog jag. Hon skakade på huvudet och mumlade ett tyst nej. Hennes fingrar gjorde cirklar på täcket. Blicken var fast på cirklarna som hon gjorde. Efter en stund kollade hon in i mina ögon med blanka mer turkosare ögon än vanligt. 

''No, Harry. We can't. You're in love with Erin, it's obvious. And she's blind who don't see it. The way you look at her, how you smile when you see her, how she make you laugh all the time, even when you don't want to laugh. That it hurts you seeing her with that guy, knowing that he doesn't love her the way you love her. I'm so sorry, Harry.'' sa hon. Det kändes som om hon läst mina tankar under all tid vi varit tillsammans. Det var obehagligt att höra sina egna tankar ur en annan persons mun.

''But...'' mumlade jag.

''No 'buts'. You know the day we met? After we talked to eachother in the bar I couldn't tear my eyes from you. I saw how your smile slowly faded away when Erin danced with that guy. I knew it even then that you were in love with her.'' berättade hon. Jag harklade ljudlöst. Jag torkade bort svettet som samlats i min hand. Jag brukade inte få handsvett vanligtvis, men jag brukade inte vara med om något sånt här heller.

''I love you Harry, you know that. But I can't stand with the thought knowing that I'm the one who's in your way for your feelings about Erin. I just can't stand with that thought anymore. Once again, I'm so sorry Harry. Forgive me.'' förklarade hon. Jag kupade min hand mot hennes kind och torkade bort en tår. Darlene lutade sig mot mig och kysste mig mjukt. Jag ville säga något, jag ville skrika. Skrika till henne att stanna kvar, att hon inte skulle lämna mig. Men det gick inte, jag kunde inte få ut ett ord.

''You should go now.'' sa Darlene tyst. Jag nickade och ställde mig upp. Vad skulle jag göra? Hon hade redan bestämt sig. Hon följde mig till hallen.

''You know, I loved you.'' sa jag med blicken fast vid golvet. Hon nickade.

''I know, but not like her.'' sa hon. Jag la mina armar runt hennes midja och höll henne i min farm. ''Goodbye, Harry.''

''Goodbye, Darlene.''