Seven Billion People | Chapter 18
Det kändes skönt att jag och Harry var sams igen. Vi hade inte pratat så djupt om det hela, men det räckte. Bara jag fick se det där leendet som gjorde mig knäsvag, eller blickarna som han gav mig så jag rös från hela ryggraden. Det skrämmer mig ändå hur hårt jag fallit för Harry, han som var min bästa vän, men som nu är den jag älskar så det gör ont inombords.
Jag vaknade upp ur mina tankar och kände ett par armar runt min midja som efter en sekund började kittla mig. Jag skrek till innan jag började skratta när jag såg vem det var som kollade ner på mig. Harry. Jag sprack upp i ett brett leende.
''Erin, we're going out on dinner. Me, you, Gemma and her friend - Dave.'' berättade Harry. Jag nickade lätt innan han log smått och gick ut ur mitt sovrum. Jag reste mig upp. Min blick var fast på min egen spegelbild. Jag kunde inte hjälpa det när jag hörde hur en djup suck föll ut ur min mun. Min spegelbild log ett skakigt leende mot mig, försökte övertyga mig att det inte fanns något fel på mig själv. Jag skakade på huvudet lätt innan jag gick till min garderob och sökte igenom mina kläder.
''Harry, what's the dresscode?'' ropade jag.
''Nothing to fancy, jeans and some shirt.'' svarade han nån minut efter. Jag nickade för mig själv. Efter att jag nästan slängt ut allt ur min garderob innan jag hittade något som jag gillade. Min blick studerade noga kläderna som jag valt ut. Det fick vara bra. Jag klädde på mig det vita linnet med öppen rygg och mina skinny jeans. Jag fortsatte sedan mot badrummet och lockade mitt blonda långa hår.
Efter en timma var jag färdigfixad. Jag slog igen dörren till badrummet efter att jag kollat mig själv i spegeln en sista gång. Ett par diamanterörhängen som Harry skickat till mig på min födelsedag för ett år sedan klädde mina öron. Harry satt i soffan i vardagsrummet och hade blicken fast på sin mobil. Det förvånade mig inte då han alltid hade mobilen i sin hand.
''Should we go?'' frågade jag. Harry tittade upp från sin mobil och reste sig upp.
''I fancy your earrings.'' viskade han leendes när han gick förbi mig mot hallen. Jag fnissade och himlade med ögonen.
''I thought so. Got them from a lad I know.'' sa jag samtidigt som jag tog tag i min skinjacka och satte på mig mina skor.
''Really? What's his name then?''
''You jealous?'' skrattade jag. Harry öppnade dörren leendes. Jag gick ut och kunde därefter höra ljudet av att Harry låste om sig.
''You bet.'' sa Harry innan han startade motorn och körde iväg.
''So, who's Dave?'' frågade jag Harry samtidigt som jag klev ut ur bilen. Han muttrade något som jag inte uppfattade vad, men det var inte något positivt i alla fall.
''Some prick that Gemma's daiting.'' fräste han. Jag kunde inte låta bli att skratta. Det var underhållande hur Harry redan var irriterad på Gemmas kille även om han inte träffat honom än. "What?" frågade han mig flinandes. Jag ryckte på axlarna.
"Nothing really. Besides that you already don't like Dave, even though you haven't met him yet." fnissade jag. Harry ryckte på axlarna oskyldigt innan han började skratta. Jag slog till honom lätt på armen. Han placerade sin hand där jag hade slagit honom och låtsades att han fått ont, vilket resulterade med att jag slog honom på armen på riktigt.
Dörrarna till restaurangen slogs upp mjukt och ett diskret pling hördes när vi klev över dörrens tröskel. Vid lobbyn stod en kvinna med en enorm grå utväxt och pratade med några besökare. Vi gick fram till henne och på en gång mötte hon våran blick.
"Welcome to restaurant Magic. What can I help you with?" frågade hon oss artigt med ett litet leende på läpparna.
"We've booked a table for four, my sister Gemma and her friend Dave is already here." svarade Harry. Kvinnan log och förde sedan in oss till restaurangen. Det var modernare än jag hade tänkt mig. Väggarna var klätt i vitt med spotlights på. I vissa hörn stod det växter intill väggarna. Det var nästan fullt där, prat fyllde hela rummet. Det var nu jag ångrase att jag inte klätt upp mig riktigt.
Harry tackade kvinnan innan hon gick iväg. Han log brett mot mig jag sedan besvarade. Han drog ut stolen åt mig. Ett fniss släpptes ur min mun. Harry skrattade tyst åt mig.
"I thought Gemma and Dave were already here." sa jag. Harry nickade instämmande samtidigt som han lekte med sina fingrar. Han gjorde det hela tiden, tydligen var det en vana han fått under åren. Efter en liten stund hörde vi röster som närmade sig värst bord. Jag vände på huvudet och möttes av en leendes Gemma bredvid killen som visade sig vara Dave. Han hade mörkblåa ögon som stärktes av färgen från hans chokladbruna hår. Dave var klädd i en jeansskjorta och ett par jeans. Det var inte så formellt, men det passade bra.
''Hi guys, sorry for the wait. We got stuck in traffic.'' ursäktade Gemma sig. Hon och Dave slog sig ner på stolarna närmast Harry.
''It's okey.'' log jag mot henne. Hon bredde på ett leende tillbaka till mig.
''Oh, I'm sorry. I'm Dave, nice to meet you.'' presenterade sig Dave med blicken riktade på Harry. Harry kollade upp från sina fingrar och lät blicken vara irriterat på Dave några sekunder för länge.
''Harry.'' sa han kallt. Jag var tvungen att hålla inne det skrattet som ville ut. Dave kollade förvånat på Harry innan han vände sin blick mot mig och log stort.
''Hi, I'm Erin.'' presenterade jag mig och skakade hand med Daves utsträckta hand.
''Nice to meet you, Gemma told me about you.'' svarade han. Jag nickade mot honom med ett leende på läpparna. Vad hade Gemma berättat om mig? Jag blev alltid för paranoid när folk säger att dem hört talas om mig.
Jag kunde känna någon sparka mig på benet under bordet. Jag hoppade till lätt och tappade min sked med chokladmousse på tallriken. Min blick möttes av Harry som kollade irriterat på mig. Jag log för mig själv när jag förstod varför han var så irriterad. Han gillade inte Dave. Inget personligt sådär, men han hade alltid varit beskyddande över Gemma. Kanske för mycket ibland. Harry ryckte på huvudet mot dörren diskret. Jag förstod hinten med det och reste mig artigt upp.
''Eh, Harry. Don't you think we should go now? You know... uh... that thing you know.'' harklade jag mig. Gemma kollade på mig med en rynka mellan ögonbrynen. Ett lättat leende lekte på Harrys läppar.
''Yeah, that thing. Ok, let's go then.'' sa han och ställde sig upp. Vi vinkade hejdå till dem innan vi gick ut ur resturangen. Så fort dörren stängdes om oss tjöt Harry lyckligt. Han gjorde en glad gest innan han kollade på mig med sina gröna ögon.
''Ok, you saved me. So you decide what we'll do next.'' föreslog han.
''Wait, aren't we going home?''
''No.'' flinade han. Jag höjde på ena ögonbrynet.
''I want to see a movie.'' sa jag samtidigt som jag tog tag i hans armled och förde honom bort mot biografen som var några hus bortåt. Vi gick in i biografen och trängde oss förbi människor som var påväg ut. Äntligen var vi framme vid kassan. Harry ville se en film som tydligen alla enligt honom hade sett, så hur tråkig den än verkade gav jag mig och vi köpte biljetter till filmen.
''Harry, bro, is that you?'' ropade någon bakom oss. Harry vände sig om förvirrat. I början såg han förvånad ut, men samtidigt irriterad. Jag förstod inte varför innan jag sett vem det var som ropat på honom. Precis när man tyckte att allt verkade bli bra igen. Släpandes med två killar bakom sig gick han fram till oss. Han dunkade Harry hårt på ryggen och skrattade. Han hade inte märkt mig än, tur som. Kanske för att jag gömde mig vid tjej toalettens dörr.
''So, who are you here with?'' frågade Connor Harry. Harry ryckte på axlarna avslappnat och vände på sig. Med stora ögon kollade han på den tomma ytan bredvid sig där jag stått förut. Jag fick dåligt samvete när jag såg Harry ensam samtidigt som han skämdes, så jag beslöt mig för att komma fram ur mitt lilla gömställe och gå bort mot Harry. Jag tog in luft i lungorna diskret innan jag bredde på ett tillmålat leende.
''Oh, hi Connor.'' sa jag tyst. Connor kollade stumt på mig innan jag avbröt den pinsamma tystnaden. ''So, ehm...'' harklade jag mig. ''Which movie?''
''Taken.'' svarade han snabbt. Fan. Samma film som jag och Harry skulle se. Jag nickade och kollade ner på golvet. Jag drog bak en hårslinga bakom örat.
''We're going to see that movie too.'' lade Harry till. Han var den enda av oss som fortfarande hade humöret på topp. Det irriterade mig smått, att han inte försökte rädda mig ur det här då jag räddat honom från Dave och Gemma. Men Harry stod bara där, med ett flin lekandes retfullt på hans läppar. Jag tog tag i hans arm hårt.
''Yeah, we should go now. See you there.'' sa jag och vinkade hejdå till Connor leendes. Han besvarade leendet och vinkade tillbaka. Jag och Harry gick in i biosalongen och satte oss på våra platser.
''And why didn't you help me out? That was a real pain in the arse, you know.'' viskade jag. Harry mötte min blick med en glimt av underhållning.
''I don't know, I thought it was really funny actually. Haven't seen you like that before.'' flinade han.
''Like what?'' undrade jag.
'Embarrassed.'' svarade han. Jag skrattade tyst åt honom. Han log brett mot mig. ''So, what is about you and Connor? It seemed kinda, intense, between you two.'' Jag kunde inte låta bli att fnissa. Det var mer än spänt mellan mig och Connor, och det förstod Harry. Jag lutade mig mot hans öra och började berätta om parken, och dagen då han nästan tvingat sig på mig. Harry var rasande. Hans blick skrek hat. Hat mot Connor. Jag försökte lugna ner honom, berätta att det redan var löst, men han vägrade att lyssna. Jag hann stoppa honom innan han reste sig upp. Jag visste vad Harry skulle göra. Han skulle ge sig på Connor.
''Please Harry, don't.'' bad jag. Jag höll han om armen hårt med huvudet vilat mot hans axel. ''Please.''
Han gav ifrån sig ett stön innan han vek sin blick mot mig. Ljuset blev mörkare i biosalongen och på den stora skärmen framför oss började filmen.
''Promise.'' viskade jag, nästan ohörbart. Harry kollade på mig med allvarliga gröna ögon innan han nickade. Jag log smått mot honom och kramade om hans hand hårt innan min blick föll på bioskärmen igen.
♦♦♦♦♦
Truly, madly, deeply, I am
Kommentarer
Postat av: fang
så jävlar bra!!! meeeeer <3
Postat av: K
Såååå bra! Mera! :)
Postat av: Maria
Jätte bra!!!! Har längtat efter det här kapitlet och det var defenetivt värt väntan! :)
Nu längtar jag ju redan till nästa ;)
Postat av: Sandra
Naawww, så himla gulliga dem är! Men varför försvarar Erin Connor?
Har jag missat någon viktig detalj eller är hon så som person?
Jag menar, det som hände i parken är ju inte okej...
Jag har en fråga till, jag vet inte om jag har frågat den innan..men.. varför skriver du delar av "truly madly deeply" i kronisk ordning?
Är det som att texten är nycklen till någonting eller att texten bara passar in i novellen?
xxx
Svar:
byonedirection.blogg.se
Postat av: Isabell
jättebra. btw när kommer jag in igen? :) jag vill vara tillsammans med Liam! :) kram! xx
Svar:
byonedirection.blogg.se
Postat av: Emmy
Så himla bra!
Postat av: Isabell
Ok :)
Postat av: marica
Bra!
Trackback
