Han tryckte kudden allt hårdare och hårdare mot mitt ansikte. Våldsamt kippade jag efter luft. Mina ben sprattlade omkring i vädjan med att kunna slå till honom. Jag tyckte mig kunna höra en smäll. Han skrek till ilsket, jag hade lyckats sparka honom. Han muttrade några otydliga svärord.

''You fucking idiot'' svor han åt mig. Flera tårar sipprade nerför min kind. Jag försökte skrika högt, misslyckat dock. Han kastade iväg kudden, la snabbt ena handen för mina ögon så jag inte skulle se hur han såg ut. Lättad tog jag några djupa andetag.

''What do you want me?'' grät jag. ''Who are you?''. Han hyschade mjukt åt mig. ''Get off me!'' skrek jag. Ännu en gång började sprattla med benen, i samma försök som förut.

''Stop it!'' skrek han aggressivt och slog till mig på kinden. Det sved till där han slagit mig. Jag bet mig i kinden hårt. Så hårt så jag kände hur smaken av blod spred sig i min mun. Blod och järn. Jag började hosta. Våldsammare och våldsammare.

''Take som deep breaths'' lugnade han mig. Jag löd honom och försökte ta några andetag. Det funkade. ''Now close your eyes fully, and relax'' fortsatte han. Rädd som jag var, lyssnade jag på honom. Jag slöt ögonen och slappnade av. Han tog bort sin hand från mina ögon. Jag hade fortfarande ögonen slutna, men kunde känna hur ljuset i rummet. Hans läppar kysste mig på hårt halsen. Jag höll inne ett skrik. Han höll om mina armar och kysste mig ännu en gång. Jag kunde hålla det inne längre. Jag brast ut i gråt, på riktigt.''Let me be. Please'' bönade jag. Hans fingrar lekte med mitt hår samtidigt som han fortsatte att kyssa mig. Jag slet mig ur hans grep och slöt upp ögonen. Jag började slå honom på ryggen. Då såg jag vem det var. Han hade svart spretigt hår, och när han kollade upp på mig kunde jag se ilskan i hans iskalla blåa ögon. Adam. Det var Adam.

''Adam, ditt jävla svin! Vafan vill du mig din fucking idiot?'' skrek jag åt honom. Han fortsatte bara att stirra kallt på mig. ''Vänta bara tills jag säger till mamma'' sa jag och stirrade kallt tillbaka. Hastigt reste sig Adam upp från soffan och sprang mot mig. Som om jag vore förstenad stog jag bara kvar där och kollade på honom.

Adam hoppade på mig så jag fall ner på golvet och slog i huvudet. Jag skrek till gällt. Han slog till mig under ögat. Sen på munnen, sen magen. Blodet rann nerför min spruckna läpp. Adam tog tag i min tröja och drog upp mig mot väggen. Han pressade mig högre upp mot väggen.

''Våga säga till din mor. Du får se vad som kommer hända då'' varnade han. Jag blinkade bort tårarna. Han släppte taget om min tröja och kastade ner mig på golvet. Jag känner ändå mig som en trasa just nu. Jag orkar inte mer, jag är ändå svag. Han kollade ner på mig med ett hånlen. Han sparkade till mig i magen. Jag kröp till i fosterställning med händerna för magen och tårarna rinnandes nerför mina kinder. Han sparkade mig i magen igen, efter det huvudet. Sedan satte han sig på mig igen.

''Varför?'' kväver jag fram. Han var tyst och kollade tomt på mig. Efter en stund svarade han på mig. ''Är det inte självklart?'' sa han. ''Jag gillar ju dig, Erin. Du är ju fan dum, är det så svårt att se eller?''. Nej, fyfan. Va? Min mammas kille, gillar mig.

''Men vad i helvete Adam, varför är du med mamma då?''

''För att komma närmre dig''

Jag var tyst. Det här var inte direkt vad jag hade tänkt, om man säger så. Om ens någon förväntar sig något sånt här.

''Slut med det här, det var inte meningen att du skulle få mig att prata ut'' fräste Adam. Han tog ett hårdare grepp om mina armar och tryckte mig hårdare mot golvet. Han slängde lite med mig mot golvet, så att jag slog hårt med huvudet. Sedan reste han sig upp, sparkade mig några gånger till i magen och huvudet, sen jag han därifrån. Precis innan han gick fräste han åt mig:

''Din lilla slampa, jag såg vad du gjorde förut'' sen så stängde han igen dörren hårt efter sig, och så var jag ensam. Jag låg i fosterställnig igen och grät. Blod rann nerför min mun. Försiktigt ställde jag mig upp. Jag la ena handen mot mitt bakhuvud. Jag tog undan handen och kollade på den. Min hand var nu full av blod. Snabbt sprang jag till badrummet och sköljde håret som var fastkletat med blod. Efter det tog jag ett papper och duttade det försiktigt mot min spruckna läpp.

''Det syns inte så mycket, ingen kommer märka det'' lugnade jag ner mig själv. ''Take it easy''. Jag bredde på ett svagt leende mot min spegelbild. Det funkade inte, jag brast ut i gråt igen. Jag torkade bort tårarna och gjorde ett nytt försök. Jag bredde på samma leende, fast starkare. Det gick bra den här gången.

 

Nu låg jag i soffan och bara stirrade tomt upp på taket. Jag hörde några skratt utanför dörren. Jag satte mig upp och fixade till mitt hår snabbt. Fiskade upp min mobil snabbt och låtsades vara inne i den. Dörren öppnades av en glad Harry.

''Bye, see you soon'' sa han och stängde igen dörren. Han kastade iväg jackan och fortsatte mot vardagsrummet där jag satt på soffan. När han såg mig sittandes så stelnade han.

''Hi...'' hälsade jag på honom svagt.