Diskret smög jag mig ur Harrys famn. Solen hade smugit sig fram bakom dem snövita molnen. Det var fint väder idag, så det skulle knappast regna. Ett stön kom ut ur Harrys mun.

''Erin, where are you going?'' frågade han mig. Jag suckade ljudlöst och vände mig om mot honom. Jag bredde på ett litet leende och svarade:

''Nowhere, I just woke up. That's all.'' Harry kollade misstänksamt på mig och reste sig sedan upp. Han ställde sig bredvid mig och tog sedan tag i min armled.

''What are you doing?'' frågade jag.

''Yesterday when I ran after you I thought I saw like, ehm... a little house.'' Om det inte vore att jag inte ville bråka mer med Harry, så skulle jag nog få ett till utbrott.

''Okey, let's go then.'' sa jag sammanbitet. Han kollade på mig ledsen.

''Erin...''

''Just go, Harry. Show me where you saw it.'' avbröt jag honom. Han hade fortfarande sin hand runt min armled, och så började han gå med snabba steg till den riktningen där han hade tyckts se 'huset'.

Efter en stund var vi framme. Huset som Harry hade sett visade sig vara en bensinstation. Jag kramade om honom lycklig och log glatt mot honom. Han skrattade till tyst.

''Stay here, I'm gonna take the car here.'' sa han.

''But, the car don't have any gas. How are you gonna do?'' frågade jag förvirrat. Han log brett så att han skrattgropar syndes. Jag blev alltid knäsvag av dem där skrattgroparna, hans leende helt enkelt.

''I know what I do, trust me.'' sa han mystiskt och fortsatte och le brett. Han vinkade hejdå snabbt och sprang tillbaka där bilen låg. Jag följde honom med blicken enda tills jag inte kunde se honom något mer. Jag vände mig om och gick med bestämda in i den lilla kiosken som var där. Ett pling hördes när jag öppnade dörren. Killen som satt bakom kassan tittade upp på mig förvånat. Tydligen var det inte många som besökte den här kiosken. Det förstår jag dock, kiosken är ju ute i mitten av ingenstans. Killen kollade på mig med stora ögon. Jaha. Jag gick fram mot honom och log mitt 'söta' leende.

''Hi, one coke please.'' sa jag och tindrade med ögonen. Han stirrade lite halvt på mig innan han vaknade upp och tog ut en iskall cola från frysen. Han räckte fram den mot mig och jag tog tag i den.

''How much?'' frågade jag.

''Y-you can get it for fr-free.'' stammade han fram. Det var det jag var ute efter. Jag hade ju inte pengar med mig, så jag ser det som att jag lyckades. Ändå bet det dåliga samvetet i magen.

''Thank you, that's sweet of you.'' sa jag glatt och gick ut därifrån. Det kändes lite bättre nu.

Jag öppnade colaflaskan och drack en klunk.

Någon puttar till mig så att jag tappar colaflaskan.

''Hey! Why did you do that?'' undrade jag ilsket och vände mig. Jag möttes av ett par händer som tog tag om mig bakifrån och la ena handen för min mun. Jag bet handen som höll mig för munnen. Gestalten gav ifrån sig ett smärtsamt skrik. Tårarna sipprade nerför min kind. Snälla Harry kom nu, snälla Harry, bad jag.

''Om du är lugn så skadar jag dig inte.'' lugnade en bekant röst. Det var Adam. Nu började jag bli riktigt less på Adam. 

''Rör dig inte, säg inget.'' varnade han. Han släppte taget om min mun. Jag tog ett djupt andetag, men jag vågade inte skrika, så jag löd honom. 

Adam fiskade upp en bit tejp ur fickan och linda tejpen runt min mun. Nej, nu ska jag dra härifrån, jag hade chansen nu. Det är nu eller aldrig. När jag tog mitt första steg tog Adam ett hårt grepp runt min midja och bar upp mig över hans axel. Jag slog på hans rygg och började sparka hej vilt. Jag kunde se en skepnad av en bil inte så jättelångt borta. Tänk om det var Harry? Jag försökte skrika genom tejpen. Misslyckat. Tårarna började strömma nerför min kind nu. Jag gav upp, precis som förut. Det var ingen idé att streta emot, det var ingen idé att försöka. 

''Bra.'' sa han kallt. En stark lukt spreds i min näsa. Jag börja känna mig avdommad i hela min kropp. Ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Nej Erin, försök att vakna till. Det gick inte. Det blev allt mörkare och mörkare, sedan var jag borta.