Jag hade fällt ner bilens tak så att solen lös starkt mot oss. Blåsten lekte med mitt hår samtidigt som radion var på högsta volym. Det kändes som om Harry hade kört runt i en evig cirkel. Det såg likadant ut överallt - öde. Jag hade frågat Harry flera gånger nu vart vi var påväg, men det enda han gjorde var att le mot mig och förbli tyst. Det irriterade mig, ibland hatade jag överraskingar. Bilen började sakta ner. Brummande ljud hördes från bilen. Jag kollade förvånat på Harry. Inte skulle vi väl stanna här? Det är ju helt öde här, och då menar jag verkligen öde.

''Harry, what are you doing? Why are we stopping here?'' frågade jag oroligt. Harry gav mig en rädd blick.

''I-I don't know'' sa han tyst. Han kollade på bilens bensinmätare. ''We're out of gas, Erin...'' fortsatte han. Jag slog honom på armen och sparkade upp bildörren. Ärligt talat, kunde han inte kolla att bensinen var full innan han planerade att tvinga med mig på en sånhär lång ''resa''? Jag gav Harry en kall blick.

''Erin...'' sa han.

''You must seriously be out of mind! You were forcing me, to go on this trip with you, and you didn't check the gas first?'' skrek jag. Jag fiskade upp min mobil - den var död. Jag gav mig ifrån en irriterad suck innan jag slet åt mig Harrys mobil. Han hade ingen anslutning.

''I'm sick of you Harry'' fräste jag och vände på klacken.

''Erin, please!'' ropade han efter mig. Jag visste inte vart jag skulle gå, men en sak var jag säker på, jag skulle gå bort från Harry. Fotsteg hördes bakom mig. Harry grep tag om min arm och vände mig om.

''Erin, I'm sorry okay? I thought the gas would last, it's not my fault!'' ursäktade han sig.

''No, really. Whos fault is it then?'' frågade jag ilsket. Harry stammade fram ett par ohörbara ord innan han gav sig. Hans blick fall neråt mot den torra marken.

''You know what, Erin? I'm the one who should be sick of you. I'm trying so hard to make you happy, but all you give back is anger! Adam was right, you're a stupid slut'' fräste Harry. Jag stod där med öppen mun och bara stirrade på Harry. Tårarna brände bakom ögonlocken.

''Okey, if that's what you think about me. Goodbye'' avslutade jag och sprang därifrån med tårarna rinnadnes nerför min kind. Harry gav ifrån sig en suck och drog handen genom sina lockar. Nu orkade jag inte mer. Jag tänker aldrig mer prata med Harry, eller ens kolla på honom. Han som var min så kallade bästa vän.

 

Nattens kyla tog över mig. Dum som jag var hade jag inte ens tagit med mig en jacka, men så hade jag inte trott att något av det här skulle hända. Jag tog upp min mobil igen och försökte starta den. Det funkade inte. Jag la mig ner suckandes och vilade mitt huvud mot den kalla marken. Jag hade ingen annanstans att sova, och som det såg ut nu så skulle jag få stanna här över natten. Jag slöt mina ögon i försök att somna. Det funkade inte, men jag hade fortfarande ögon slutna. Egentligen borde jag vara rädd, men jag var fortfarande sårad. Ett par starka armar la sig runt om midja. Jag började sparka som en galning. Jag försökte vända mig om men det funkade inte.

En bekant hes röst hyschade mig.

''Erin, it's just me - Harry''

''Get off me, Harry. I don't want to be near you'' sa jag tyst.

''I'm sorry, Erin. I were so angry at myself that I forced it on you. You're not a slut, I'm so sorry. Please forgive me'' bönade Harry skakigt. Hans grepp om mig mjuknade.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Hur mycket jag än ville förlåta Harry kändes det fel. Hans varma andetag kittlade mot mitt öra. Jag vände mig om mot honom och stirrade rakt in i hans emeraldgröna ögon.

''Erin?'' viskade Harry.

''Yes'' svarade jag.

''Does that mean that you forgive me?'' frågade han osäkert. Jag nickade. Han gav ifrån sig en suck av lättnad innan han förde mig närmare honom. Jag la mina armar runt hans nacke och lät mig luta mitt huvud mot hans bröst. Det här kändes så fel men ändå så rätt på samma gång. Att vara så nära Harry, faktiskt känna hans värme. Men det var fel, jag och Harry var fel. Jag dejtade Connor, och Harry hade en annan tjej. Ändå kändes det bra, tänk om det faktiskt fanns en möjlighet över att det skulle kunna bli jag och Harry? Jag sköt bort den tanken på en gång. Harry gillade inte mig, inte på det sättet, och somsagt har jag Connor, och jag gillar ju Connor. Tror jag.