One and only | Chapter 5

Doften av kaffe var spridd i kafét. Folk pratade i mun på varandra, utan att man märkte det fanns det vissa som trängde sig i kön. Jag, Lea och Miriam satt vid ett bord bredvid fönstret. Regnet smattrade mot fönstret. Frågorna om dejten strömmade ut ur dem. Jag älskade dem, verkligen, men ibland var dem för nyfikna.
''Okey, take it easy! One question at a time, please'' sa jag lugnt. Lea och Miriam flinade.
''If you say so... Where did he take you?'' frågade Lea.
Jag log stort.
''To a mall'' jag vet att det inte lät så romantiskt. Lea och Miriam utbytte blickar. Miriam rynkade pannan. ''I know, I know, but it was fun!'' sa jag.
Lea suckade.
''He couldn't take you to, I don't know, a resturant?'' sa Lea.
''No. But he did it very romantic there, it was low lights almost everywhere. And you know that fountain, that's never on? Wopa, guess what? It was on!'' sa jag ivrigt. De himlade med ögonen åt mig. Miriam log mot mig.
''Did he kiss you?'' undrade Miriam blygt. Lea började skratta åt mig när hon såg hur jag rodnade. Vi skrattade tillsammans.
''Yes, he did actually'' sa jag tyst och la en hårslinga bakom örat. Jag virade runt skeden i cirklar i det varma kaffet som jag kollade ner på. Det är lite pinsamt om dem skulle få se hur mycket jag rodnade. Mer än förut var det i alla fall.
''We already noticed it'' skrattade Lea. Jag fnissade och drack en klunk av kaffet. Jag hade helt och hållet glömt bort att kaffet fortfarande var varmt. Jag ställde mig upp.
''It's hot, hot, hot, hot!'' skrek jag. Jag hade min tunga ute och viftade med händerna. Som om det skulle hjälpa. Lea och Miriam kollade på mig förvånat, innan dem brast ut i gapskratt. Jag kollade på dem irriterad. Många blickar vändes mot mig. Flera personer stirrade på mig som om jag vore helt knäpp. Visst, jag skulle också stirrat om det fanns en tjej som ställde sig upp och började skrika att kaffet var för varmt. Samtidigt som hon hade tungan ute för att det brändes och viftade med händerna. Jo, det skulle jag också gjort.
''Can someone give me water? Please!'' ropade jag i kafét. Det här var hur pinsamt som helst, men just nu var jag nästan tvungen. Någon knackade lätt på min axel. Jag vände mig om. Jag hade fortfarande tungan uträckt, så ni kan ju bara tänka er hur löjlig jag såg ut!
Jag möttes av ett par emeraldgröna ögon. Han log mot mig, gav mig flaskan med vatten och rufsade till sina lockar. Harry.
''Thank you, Harry'' tackade jag och tog två stora klunkar av vattnet. Min tunga gjorde fortfarande ont, men det hjälpte. Jag ställde ner flaskan på bordet och satte mig igen. Harry drog ut stolen bredvid mig och satte sig där.
''Lea, Miriam, this is Harry. Harry meet Lea and Miriam, my best friends'' presenterade jag dem. Lea och Miriam sa ''hej'' i kör.
''So, how do you two know eachother?'' frågade Miriam mig och Harry. Lea nickade instämmande.
''Well, I met him at Eds place. We played fruit ninja'' sa jag.
''Yes, in real life'' fyllde Harry i. Den här gången var det min tur att nicka instämmande. Jag kunde inte att undgå hur Harrys blick fastnade på Lea. Lea fick rosiga kinder när hon märkte det. Hon kollade ner på bordet och log sen upp mot Harry.
''Hm, I think that Miriam and me should go'' sa jag och drog med mig Miriam. Hon kollade irriterat på mig. Förmodligen ville hon stanna kvar och se hur mycket Lea rodnade. ''Goodbye, lovebirds'' fortsatte och vinkade hejdå. När vi var ute skrattade jag och Miriam samtidigt.
''I think they might like eachother, or do I have wrong?'' skämtade Miriam.
''Yeah, maybe'' sa jag och skrattade. Regnet föll ner mot oss. Det som förut varit ett stillsamt regnet som smattrat löst förvandlades nu till hårda droppar i form av ösregn. Jag och Miriam kollade på varandra oroligt. Hennes hår (och mitt med säkert) hade blivit alldeles blött och små lockar reste sig lite här och där.
''Where are your umberella?!'' frågade Miriam mig. Jag kollade på henne förvirrat.
''I don't have a umberella!'' skrek jag. Vi kollade på varandra igen. Miriam la handen för pannan med en suck. Hon såg så allvarlig ut. Jag började skratta. Hon kollade strängt på mig innan hon började skratta hon med. Jag tog tag i hennes arm och sprang till närmsta busshållsplats med tak. Vi andades med djupa andetag innan vi brast ut i skratt igen. Jag kramade ut vattnet ur mitt hår. Miriam gjorde detsamma. Tre småungar stirrade på oss med stora ögon.
''You're weird'' sa den ena med lockigt långt hår.
''Thank you, love. Isn't it good to be weird sometimes? Yes, yes it is'' sa jag, och ja, jag svarade på min egen fråga. Barnen fortsatte att kolla konstigt på oss tills deras mamma och pappa kom. De stirrade på oss underligt. Värst vad alla ska stirra på en idag.
Miriam log mot mig.
''They stare at you because you look fine as hell. Especially with your very ''dry'' hair and your dry clothes'' skrattade hon fram.
''Right back at ya darling'' skämtade jag. Hon slog till mig hårt på armen. Jag kved till ett aj och kollade argt på
henne.
''Saphead'' mumlade jag och fortsatte kolla på henne.
''Goat'' svarade hon. Get? Jag kollade på henne underligt och började skratta. Jag la handen för munnen och fortsatte att skratta. Miriam började skratta med mig. Jag kippade efter luft mellan skrattattackerna. Bussen stannade framför oss och vi klev in med blöta steg.
Busschauffören gav oss en konstig blick när vi klev på bussen. Vi gick till några lediga platser längre bak. Resten av folket som satt i bussen blickar brände i nacken. Men jag brydde mig inte. För en gångs skull, så brydde jag mig faktiskt inte.
Vi slog oss ner på platserna mittemot två killar, det var dem enda platserna kvar. De log upp mot oss. Miriam log tillbaka mot dem medans jag ignorerade dem. Ibland brukar jag tro att Miriam flirtar med alla killar som hon ser, tyvärr. Jag log åt tanken och fnissade ohörbart. Mobilen i min genomblöta flickan vibrerade till lätt. Jag tog fram den. På displayen stog det ''1 message - Ed''. Jag öppnade smset glatt och läste vad som stog.
''Hi love, want to do something with me next week? x''
''Yes, sure. Can't talk more right now, sorry. Catch you up later x''svarade jag snabbt. Min mobil var för blöt för att kunna smsa med för tillfället. Jag la tillbaka den i fickan. Miriam hade börjat starta upp en konversation med killarna mittemot. Jag log mot henne och lät min blick vandra bort mot fönstret. Snart skulle jag av.

Kommentarer
Postat av: Isabell

jättebra! :) längtar till nästa! kram! xx


2012-11-13 @ 15:14:49



Ditt namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv:

Ska jag komma ihåg dig?



Trackback


RSS 2.0