Zayn's Perspektiv
Vad fan har jag gjort? Jag borde inte lyssnat på dem. Kolla bara. Jag hade förlorat tjejen som jag verkligen gillade, och hon skulle nog aldrig förlåta mig. Varför lyssnade jag inte på dem i första början? Om jag inte lyssnat på dem så kunde jag fortfarande ha haft världens underbaraste tjej i min famn.
Det pep till i fickan. Jag tog upp min mobil, utan att Adrianna märkte det. Om hon märkte det skulle hon nog få ett utbrott på mig.
-Come on, Marissa! Open the door! It's just me. I won't let him in.
Jag suckade ohörbart. Jag tryckte upp smset och läste.

''Hey babe, where did you go?
Perrie xx''

Åhnej. Hade inte ledningen berättat att vi bara skulle leka ett par? Det var tack vare någon löjlig kampanj: ''Are you in love? A new Mercedes out now! Buy it and you may inpress on you looove''. Jag var helt emot det här egentligen. Att bara leka fake. Men ledningen hotade att dem skulle göra illa min familj, och det fick inte hända. Aldrig. Hur ont det än gjorde, så gjorde jag det ändå. Jag var tvungen. Ledningen var skyldig massvis med pengar. Och om jag och Perrie lekte ett par, så kunde vi vara med i reklamen som sedan skulle betala ledning pengar. Zayn and Perrie. Perrie and Zayn. Vi gjorde en comeback. Eller det var vad alla skulle tro. Jag kände mig hemsk som gjorde det. Jag drog handen genom håret. La mina händer på huvudet och suckade djupt.

''First: I'm not your babe. Second: I don't want to say, sorry.
Zayn''

-Wait! I think they have a extra key somewhere here outside! utbrast Adrianna.
Hon sprang runt hushörnet. Hon backade tillbaka sakta och sa till mig:
-You can go.
-No, I wont go. Noway.
Adrianna mumlade något ohörbart, så jag brydde mig inte.
Ännu en gång pep det till. Säkert Perrie. Jag hade fel. Det var Liam.

''Hey Zayn, where are you? We're getting a little worried here.
Liam''

''I'm at Marissas home. I just wanna die right now. I ruined everything. I hurt'd her. I can't believe it.  
Zayn''

Jag la ner mobilen i fickan, väntandes på att Adrianna skulle komma tillbaka med en extranyckel.

-I have it! ropade Adrianna och sprang fram till ytterdörren. Hon låste upp och sprang in. Adrianna ropade efter Marissa, men hon fick inte svar. Jag började också ropa. Adrianna sa inte emot, så jag antog att det var okej att jag gjorde det.
-Marissa! ropade jag och Adrianna i kör.
Vi delade upp oss och letade i huset. Jag skulle kolla i badrummet där uppe och här nere och altanen, medans Adrianna skulle kolla i Marissas sovrum, i köket, trädgården och tvättstugan. Jag sprang ut till altanen, jag tänkte att hon kanske trodde att ingen skulle kolla där, så jag sprang dit så fort som möjligt. Jag öppnade altandörren - ingen där. Jag sprang ut därifrån och till badrummet, men då slog det mig, jag visste inte vart badrummet var. Jag slog mig på pannan. Jag letade efter en dörr med ett lås för alla badrum har väl ett lås?
Jag sprang ut till hallen igen, nästan precis där fanns det en dörr med ett lås. Jag tryckte ner handtaget, det var låst. Jag ropade på Adrianna att komma hit. Snabbt sprang hon hit utanför badrummet. Hon tryckte ner handtaget jättemånga gånger för att Marissa skulle märka att hon var här. Jag funderade på att slå in dörren. Adrianna kollade oroligt ner mot golvet.
-Break the door, sa hon och kollade allvarligt mot mig.
Jag backade några steg och tog sats. Jag sprang sedan mot dörren och slog in den. Jag hörde ett knak. Några gånger till och så skulle vi kunna komma in.
Jag tog sats, sprang fram och försökte slå in dörren. Jag gjorde det ungefär tre gånger tills man kan höra ett stort brak. Vi sprang fram till Marissa. Hon låg där medvetslös på golvet. Hon såg kall ut och kritvit. Nästan likvit. Det gjorde mig rädd. Vad har hänt? Jag satte mig ner på huk bredvid Marissa. La mina händer bakom hennes huvud. Bakom mig grät Adrianna. Hela hon skakade. Jag kände något på min hand. Jag drog sakta bort min ena hand och kollade på den. Det var blod på den. Där Marissas huvud hade legat förut, låg nu en liten blodpöl.