Människorna runt omkring mig gav mig snea blickar. Är hon fan helt dum i huvudet? Gå och göm dig.

Jag låste dörren om mig snabbt. Jag lutade mig mot dörren. Och grät. Såklart att allt skit ska hända mig. Jag hade varit kär förut, blivit bedragen förut, jag var bara ett andrahandsval. Vad var mitt problem? Var jag inte tillräckligt vacker? Var jag för spinkig? För mullig? Var mitt hår för slitet? Hade jag ett fult leende? Jag behövde inte få ett svar på den frågan, jag hade redan svaret. Allt. Allt var fel på mig. Precis allt. Varje smådetalj också. Allt allt allt.

Jag gick sakta mot badrummet. Jag ställde mig framför spegeln och granskade mig själv. Usch. Kolla bara på dig själv. Du borde skämmas. Hur vågar du ens gå ut, när du ser ut sådär? Du är bara ett andrahandsval, inget annat. Vem bryr sig?! Vem bryr sig om ordet älskar?! Vem bryr sig om det där pirret i magen! VEM BRYR SIG?!

Han ville ändå inte ha mig. Han hade ju henne. Right? Jag försökte le åt min spegelbild. Det lyckades inte bra. Ett skakigt stelt leende syndes. Jag klarade inte av mer. Jag ville bara försvinna. Försvinna från allt skit. Allt det här.

-Hah, just look at yourself! You disgust me. Don't you dare think that people actually care about you. Seriously, who cares about you? None.

Det bankade på ytterdörren. Jag vågade inte ut. Allt skulle bli som förut då. Alla hånskratt, alla slag, påhopp, alla ord som trängt sig in i mig, som aldrig absolut aldrig skulle försvinna. Alla dagar då folk sagt till mig att dra åt helvete bara för att såra mig. Då folk sagt ''fyfan vad ful du är. Du kommer aldrig lyckas, inte när du ser ut sådär'' skrattande.

Om jag gick ut, skulle allt hända igen.

Det var först nu jag hade märkt att jag faktiskt gråtit ihjäl mig, skrikit, kastat iväg kuddar. Men jag stog fortfarande framför spegeln. Mina ben skakade och hela jag var kall. Mina ögon var helt blodsprängda. Det sved i ögonen. Varje gång jag blinkade brände det till. Jag försökte skrika ut smärtan, men det gick inte. Jag försökte ännu en gång. Nej. Som om jag hade blivit stum. Jag försökte även att prata, även det gick inte. Så jag fortsatte att vara tyst. Hata mig själv, och låta tårarna rinna. Jag tog ett tag runt handfatet för att återta balansen. Det gick rätt så bra. Jag släppte taget och ställde mig rakt. Helt plötsligt börjar mina ben skaka igen och det kyls till i badrummet. Jag återtappar balansen och fallar ihop på golvet. Ett hårt slag mot huvudet och det började blöda. Jag skulle resa mig upp, men jag hann inte. Allt blev svart.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------