Chapter 13 - Tell me'

 
-Ad, I dreamed such a weird dream last night, sa jag.
Telefon låg på baren medans jag lagade american pancakes till frukost. Telefonen var på högtalaren.
-Tell me.
-It's hard to describe, the dream was really weird. Reeeally weird.
-Just try.
-Okey then, gav jag upp. I were with him. He took me to some random beautiful place, we ate strawberrys, haha. Right after that I were under water. I couldn't swim up. I screamed after his name, but he didn't hear me. I thought I would die. You know, I were under water, couldn't breath, and I just couldn't swim up. Wich is weird, because I can swim. At that moment he helped me up.
-Okey, just get to the end, suckade Adrianna.
-Okey. In the end a strange voice said to me ''poor little girl, thinks she can escape from my arms''. Don't know what she meant really. Okey I was trapped, but what ever.
-Haha, omg. What a strange dream.
-Haha, yeah. But it wasn't really a dream, or a nightmare. It felt so real. Do you know what I mean?
-No.
Jag skrattade.
-Gotta go now, gonna eat american pancakes. Come over if you want?
-That's sweet, but no thanks. I gotta babysit Tom, suckade hon.
Tom var Adriannas lillebror. Han var 6 år gammal och brukade alltid leka med Eliah och ibland Emah - min lillebror och lillasyster. De är tvillingar.
-Hey, Walters, wait! My mom know a woman who can see in the future, or something like that. I can give you the address and then you can go and check what the dream was about.
-That would be nice, thanks.
-I sms you the address later, must ask mom before she goes to work. Bye!
-Bye Ad.
 
Jag skärde jordgubbarna försiktigt. Jag var rädd att jag skulle råka skära mig, det hade jag gjort när jag var liten. Skulle hacka morötter och så märker jag inte vart mina fingrar är, och så poff - är en liten bit av mitt finger borta. Jag var väldigt smart som barn, säger vi...
Efter att jag skärt klart jordgubbarna kupade jag min hand och höll i jordgubbarna försiktigt och gick ut till trädgården, där jag lagt pannkakorna i en stor tallrik och ett glas juice. Bredvid ligger två små skålar - en med smält choklad och den andra ska jag lägga jordgubbarna i.
Jag satte mig ner och hällde den varma chokladen över en av pannkakorna.
 
 
Det var soligt ute, så jag hade bestämt mig för att sola. Just nu var jag blek som ett spöke. Det pep till. Jag tog tag i min mobil och läste smset från Adrianna. ''Sugarspoonstreet 36''. Jag skrattade åt adressen. Sugarspoonstreet. Aldrig hört talas om den gatan förut. Och jag har bott här i hela mitt 18-åriga liv. Jag reste mig upp och gick in i huset för att byta om. Jag satte på mig ett vanligt enkelt vitt linne med ett par jeans. Jag satte på mig min skinjacka. Jag vet att det är varmt ute, men den är inte så varm av sig, och den går bara till revbenen.
Jag låste om dörren och började cykla iväg. Jag hade kollat upp gatan på mobilen och det låg bredvid min mammas kompis frisörsalong. Det tog inte alls lång tid att cykla dit. Ungefär tio minuter/en kvart.
 
Madame Fortuna's Secrets
Stog det på skylten ovanför ingången till Madames Fortuna salong. Jag låste cykeln och gick in. En kall vind slog igen dörren. Det var rätt så kyligt där inne. Bakom kassan stog en kortväxt kvinna med knallrött läppstift och tuggade på tuggummi. En tjock rosa ögonskugga täckte hennes ögonlock.  Det var något med stället som kändes bekant. En stark doft av parfym prydde hela rummet. Här och där fanns det smålampor, annars var det mörkt. Ungefär bredvid kassan fanns det ett draperi. Det var nog där man skulle gå in för att bli spådd. Jag gick fram till kassan.
-Hi, I want to meet Madame Fortuna, sa jag vänligt.
-Sure, what's your name? frågade hon.
-Marissa Walters.
-Really? We've been wating for you.
Jag kollade på henne med stora ögon. Hade dem väntat, på mig?
-You're kidding, right? frågade jag osäkert.
Hon log ett lömskt leende mot mig. När jag kollade närmre, så kunde jag se att hon hade eldgul ögonfärg. Det var något konstigt med henne. Med hela det här stället. Jag vände på klacken och skulle precis gå ut genom dörren när en kall hand tog tag i min arm. 
-Welcome, I'm Madame Fortuna, sa en välbekant röst.
Jag kollade på henne oroligt. Rösten blev allt mer och mer bekant. Som om jag hade hört den där rösten hela mitt liv, på något weird sätt.
Ett elakt leende prydde hennes mörklila läppar. Hon kändes så bekant, för bekant.
-Hello, hello, sa Madame Fortuna för att väcka mig ur tankarna.
Då kom jag på varför jag kände igen rösten. Som om det var självklart. Det var hon som pratade med mig i drömmen.

Kommentarer
Postat av: millena :)

omg, gör ett till kapitel, nuuu, så bra!!!<3

Svar: taaaack<3
byonedirection.blogg.se


2012-07-16 @ 16:46:36



Postat av: Hanna

Kikade precis in och jag tycker verkligen om novellen! :)


Svar: Tack så mycket! :D
byonedirection.blogg.se


2012-07-17 @ 16:19:47
URL: http://onedirectiononedream.blogg.se



Ditt namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv:

Ska jag komma ihåg dig?



Trackback


RSS 2.0