-Hello gorgeous, flirtade Zayn.

Jag rodnade. Jag hade svårt för att ta åt mig komplimanger, men när Zayn sa det så kändes det på något vis äkta. Att han verkligen menade det.

-Hi handsome!

Jag satte mig i sätet bredvid honom.

-Before we go, I gotta do something, sa han hemligthetsfull.

Zayn tog fram en ögonbindel ur fickan. Han sträckte sig mot mig och knöt fast den så jag inte kunde se någonting. Jag skrattade till.

-What are you doing? frågade jag lite nervöst.

-It's a suprise, but don't worry.

-Okey then.

Zayn körde iväg från uppfarten. Han satte på radion. Det spelades en Mario låt, jag kommer dock inte ihåg vilken av hans låtar. Men jag älskade den här låten förut, och jag kunde fortfarande lite av texten.

-Oh, I love this song! sa jag.

-Your true beauty's description, sjöng han. Looks so good that it hurts.

Åh, hans röst. Han har en riktig änglaröst.

-You're a dime plus ninety-nine and it's a shame, trots att jag inte alls sjöng bra, sjöng jag med honom.

-It's my favorite song. Or one of them, avbröt han.

-You sing like a angel, flög det ut mig.

-But you are an angel, sa han charmigt. 

Jag visste inte ifall han kunde se det, eller ens märka hur varm jag blev i kroppen. Han var min andra halva - han gjorde mig hel.

-This is our song, or what do you th...?

-Shut up, this is definitely our song. No need to ask, sa jag med en skämtsam ton vid ''shut up''.

Han log till svar. Det där varma underbara leendet.

Resten av bilfärden njöt jag av att höra Zayns änglalika röst. Han kunde tydligen nästan alla låtar som spelades. Medan jag inte kunde en enda av låtarna som spelades.

Det hade blivit allt svalare, ju längre vi åkte. Vinden svajade i mot hår. Det var skönt att det var rätt så svalt här, annars hade det varit kokhett hela dagen.

Nu kunde man även känna lukten av skog. Den där lukten av lite barr och vatten.

 

-We're here, sa Zayn avslappnat.

-Yey! jublade jag.

Jag hörde hur han gick ut ur bilen och öppnade dörren åt mig. Han tog tag i mina händer och hjälpte mig upp försiktigt. Det var svårt, eftersom jag fortfarande hade ögonbindeln på mig. Zayn släppte taget om mina händer och stängde bildörren efter mig. Han låste sedan dörren och höll min hand och ledde mig bort.

 

Sakta knöt han upp ögonbindeln och sa lungt:

-Open your eyes.

Jag kollade mig om. Vi vad framför en mellanstor trädkoja. Hundra meter därifrån ungefär fanns det en sjö där med rent vatten. Det var grönt överallt. Träden, gräset, buskarna. Haha.

Vi klättrade upp för den korta stegen som ledde till trädkojan.

-Be careful, sa Zayn beskyddande.

Jag blickade bak mot honom och log ett varmt leende. Väl där uppe hade Zayn redan fixat. Stearinljus, mat, radio, täcke, kuddar och ett par filtar. Han hade fixat det så mysigt.

-Wow, it's so cozy in here. I love it, Zayn.

-Everything for you. The lads helped me though.

Jag satte mig på det lena träet. Mitt emot satte sig Zayn. Han tog fram maten ur picknickkorgen och la det på min tallrik. Jag tror han hade lagat det själv - kycklingfilé med potatisklyftor. Han lade till sig själv och tog sedan fram några vinglas. Han höll i cola i båda glasen, haha.

-Did you cook it by yourself? frågade jag vänligt.

-Yes, I did. Hope it tastes good, sa han mjukt.

Jag tog en bit av kyckling och åt. Åhgud vad gott det var. Zayn måste nog vara bra på att laga mat, för det här var jättegott.

-I love it.

-Thank you.

Zayn hade tänt stearinljusen. Jag hade satt mig bredvid honom efter att vi ätit. Jag lutade mig mot hans axel. Han hade lindat en av filtarna runt oss så att jag inte skulle frysa - och få till en mysigare stämning.

Jag kollade på honom och kysste honom mjukt. Allt det här kändes perfekt. Jag ville bara stanna kvar i den här tidpunkten - med honom. Killen jag älskade mer än mig själv. Han som lyste upp mina dagar. Zayn Malik.