-Hey Adrianna? Are you there?

Det knarrade i andra sidan telefonluren. Jag satt i ett utecafé. Det vart minst 18+grader ute.

-Oh, sorry Marissa. Had to help mom with a thing.

Jag skrattade. Det var så typiskt Adrianna.

-Yeah yeah, back to the subject. Now when your family is on vacation, when should we have the party?

-Ehm, I don't know really, harklade jag mig. But what about saturday? We have time to plan then. It's only monday today anyway.

-Okey, that sounds good! How about at eight? Then I maybe can come to you at about half six.

-Yeah, okey! Call to people you know, and invite them. Say that they can bring friends with them, and I will do the same.

-Okey. But gotta go now Marissa, I'm going to help mom with lunch, sa Adrianna och suckade. Ciao!

-Bye!

Jag la på och reste mig därifrån. Herregud vad det var varmt. Jag tog tag i min väska och gick iväg från cafét. Det var rätt så mycket folk i stan idag. De passade väl på att gå ut och shoppa när det var bra väder.

Jag fiskade upp min mobil igen och smsade till några i klassen. Jag bjöd in dem till festen.

Jag var så inne i att skicka sms till så många som möjligt att jag råkade gå in i någon.

-Oh I didn't see y..., sa en mansröst med utländsk brytning.

-No, don't apologize, it was my fault, avbryter jag honom.

Jag la min handflata på min panna. Aj. Jag kollade upp mot honom. Jag kunde inte rå för det, men jag kunde inte sluta stirra in i hans vackra ljusbruna ögon. Jag märker att han skrattar åt mig. Jag ler generat och blir alldeles rosig om kinderna.

-Haha, sorry but your eyes, they are so... beautiful, jag ångrade direkt att jag sa det där.

Han skrattade.

-Zayn, han räckte fram sin hand.

-Marissa, sa jag och tog tag i den vänligt.

Jag kollade på klockan på min mobil. Nej, skit också! Jag har missat min buss. Nästa buss kommer inte förs om en timma.

Zayn märkte att det var något fel.

-What is it?

-I missed my bus, the next bus doesn't come about one hour.

-It was my fault, I can give you a ride home, if you want, erbjöd han och log mot mig med sitt underbara leende.

-Really? Thank you so much! sa jag och kramade om honom.

Han nickade och tog tag i min armled.

-Follow me, sa han charmigt.

Jag lät honom hålla kvar sin hand runt min armled, det pirrade i kroppen av att känna hans berörning. Zayn ledde mig till en silverfärgad bil utan tak. Han låste upp den och öppnade ena bildörren till mig, som en riktigt gentleman.

-Thanks, sa jag och fnittrade.

Han satte sig bredvid mig i förarsätet och började köra.

-Which street do you live in?

-West alley center, 52.

Han satte på radion. Tydligen var det en av hans favoritlåtar, eftersom han log när han hörde låten, och så började han sjunga med hela låten. Han märkte nog inte att jag var där bredvid han. Eller jag tror det.

-Wow, you sing really good.

-Thank you, sa han och kollade mot mig med sina vackra ljusbruna ögon. You don't know who I am, huh?

-Oh yes I know, you are Zayn, the guy I accidently went into and is now giving me a ride home.

Han skrattade.

-Right.

Tiden gick mycket fortare än jag ville, för jag var redan hemma. Jag hade bestämt mig för att bjuda in Zayn till festen. Han skulle göra den så mycket roligare. Innan han skulle köra iväg stoppade jag honom.

-Hey Zayn, I'm going to have a party on saturday, at eight. But you can come at seven instead.You can bring friends with you if you want?

-I'm coming, ofcourse, säger han och ler brett mot mig.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------