Jag satte mig ner i bilen och körde iväg. Varför var Erin så arg på mig? Vad hade jag gjort? Det måste ha varit något från igår kväll. Jag minns kvällen perfekt, men ändå kan jag inte förstå varför hon är så arg. Jag måste verkligen ha ställt till det rejält.

Jag körde upp på Zayns uppfart. Egentligen hade jag bestämt att jag skulle vara med Erin idag, men tydligt nog vill hon ju inte det, så jag och killarna hade bestämt att träffas hos Zayn. Jag klev ut ur bilen och fortsatte in till huset. Vi brukade aldrig knacka på hos varandra, om det inte var vid speciella tillfällen. Det behövdes inte, vi var som bröder och tyckte inte att det spelade någon roll om man knackade på eller plingade.

Det var varmt inne i huset, Zayn hade förmodligen tänt brasan. Varför man gör det mitt i sommaren och under den här kokheta dagen förstår jag inte, men Zayn är som han är. Högljudda skratt hördes från övervåningen. När jag gick upp där såg jag killarna sitta framför tv:n och spela Fifa. Det var Niall mot Liam. Zayn och Louis satt i soffan och pratade med varandra och skrattade åt något uselt skämt som Louis dragit. Jag satte mig bredvid dem.

''Look who's here.'' sa Louis och slog mig löst på armen. Jag började skratta åt honom.

''So, what are you doing?'' frågade jag fast jag redan visste. Zayn ryckte på axlarna. Han verkade irriterad på mig. Vad är det som jag har gjort som alla verkar arga på? Niall skakade på huvudet. Vad har jag gjort egentligen?
''What have I done?'' undrade jag. Louis kollade på mig och sa:

''You really don't know?'' frågade han. Jag skakade på huvudet. Han fnös åt mig.

''Just tell me!'' bad jag. Allas blickar riktades mot mig, men ingen svarade. Jag himlade med ögonen irriterat och sjönk ner i soffan. Efter det började alla prata med varandra som vanligt. Den enda som inte gjorde det var Zayn, han verkade verkligen irriterad. Men jag tänker inte fråga igen, om dem vägrar berätta vägrar jag bry mig.

''Why did you kiss her, Harry?'' frågade Zayn. Killarna spände upp ögonen och likaså jag. Varför brydde han sig om jag kysst Darlene? Hon är ju min flickvän.

''Zayn...'' sa Liam lugnt. Men Zayn bara skakade på huvudet åt det Liam nyss sagt.

''Why did you kiss her?'' upprepade han.

''Why do you even care if I kissed Darlene or not?'' svarade jag tillbaka vasst. Niall släppte en suck. Menade dem verkligen Darlene ändå?

''Not Darlene, Erin. Why did you kiss her like that, and then went to Darlene and kiss her?'' frågade han igen. Jag hade kysst Erin. Hade jag verkligen det? Efter en stund började minnet klarna. Jag hade gjort det, jag hade verkligen kysst Erin och sen bara lämnat henne och gått till Darlene istället. Men varför?
Jag kollade med öppen mun på Zayn. Jag visste inte vad jag skulle svara. Vad kunde man svara på en sån här frågan när man själv inte vet svaret?

''I... I ....'' orden snubblade fram. Jag vågade inte säga det som nyss uppenbaras för mig. Varför hade jag sårat Erin sådär? Det var nästan självklart. Jag vill såra henne. Precis så som hon sårat mig med Connor.

Vill bara önska er en God Jul, hoppas ni alla får en jättebra julhelg! Och grattis till våran Tommo, fyller år idag. Love u! ♥

Morgonen därpå vaknade jag av att några solstrålar var riktade mot mitt ansikte. Jag sträckte på mig innan jag satte mig upp. Solen lös nu starkt mot mitt ansikte. Jag hade fortfarande på mig mina kläder från igår kväll. Igår kväll. Jag svalde hårt. Jag är så jäkla dum som faller för honom. Som faller för sin bästa vän. Om han verkligen kände som jag känner för honom, skulle det vara jag och Harry för längesen. Zayn har fel.

''Morning sweetz.'' gäspade Connor. Juste, Connor. Honom hade jag glömt bort. Vad kände jag egentligen för Connor? Jag är patetisk - dejtar en kille som jag inte vet vad jag känner för, och är kär i en kille som inte är kär i mig. Jo, jag är verkligen patetisk.

''Morning.'' svarade jag. Jag kastade iväg täcket och reste mig upp från sängen. ''I'm going home, thanks for letting me sleep here last night.'' sa jag och började gå mot hallen. Connor reste sig upp och följde mig till hallen. Jag klädde på mig mina ytterkläder och gav Connor en sista kyss innan jag gick därifrån.

''I'm glad that we're together again.'' sa Connor innan jag gick. Jag log mot honom.

''Yeah, me too.'' Vi log mot varandra och till slut sa vi hejdå och jag gick därifrån. Det var skönt att vi var sams igen. Jag överdrev nog det hela sist vi träffades. När jag väl var ute bestämde jag mig att gå till ett kafé för att äta frukost. Men jag ville inte till samma kafé som Connor tagit mig till, den där tjejen i kassan var inte någon jag ville träffa igen.

 

 

Jag öppnade dörren till ett modernt litet fik som fanns i närheten. Ett pling hördes när jag öppnade dörren. Jag lät min blick svepas över fiket. Det var mysigt. Trots att det var rätt så tidigt på morgonen så satt det några personer som åt frukost. Med tysta steg gick jag fram till kassan. Det var ingen som stod där. Jag väntade en liten stund innan jag ropade tyst:

''Hello?''

Efter några sekunder kom en tjej som såg ut att vara i samma ålder som mig. Hon hade blåa ögon och brunt lite lockigt mellanlångt hår. Jag tyckte mig känna igen henne, men jag vågade inte kolla på henne ifall hon skulle tro att jag stirrade.

''Hi welcome to... Wait, Erin, is that you?'' avbröt hon sig själv. Jag rynkade på pannan innan det slog mig. Hur kunde jag glömma? Tjejen som stod framför mig var min närmsta tjejkompis som jag hade när jag bodde här i England. Isabell.

''Oh my god, Bella?'' sa jag glatt. Hon gick fram till mig och kramade om mig hårt. Jag besvarade hennes skratt och vi båda log brett mot varandra.

''It was such a long time ago, when did you move back?'' frågade hon glatt.

''This summer actually. I've missed you, Bella.'' sa jag.

''I've missed you too!'' svarade hon och kramade om mig igen. Jag köpte två choklad croissanter och en kopp kaffe sen så gick vi båda och satte oss vi ett bord nära fönstret. När vi väl börjat prata slutade det inte. Hela samtalet mellan oss flöt bara på. Det var roligt att träffa Isabell igen efter en sån lång tid. Jag menar, vem skulle inte tycka det var roligt att träffa sin bästa tjejkompis som man inte träffat efter år?

Jag stannade där enda till Isabell slutat sitt skift. Efter det tog vi en promenad i stan.

''How is it between you and Harry?'' frågade hon. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite ledsen. Tydligen märkte Isabell det när hon rättade sig själv. ''I mean... you don't have to talk about it if you don't want too.''

Jag log upp mot henne svagt.

''No it's okay. It's kind of, complicated. I like him, but he don't like me.'' svarade jag efter en stund. Hon kollade sorgset på mig och kramade om mig lätt.

''It will get better. I actually think he likes you.'' sa hon. Jag skrattade. Vi bytte samtalsämne och började istället prata om vad som hänt under åren. Jag berättade om Adam, men inte vad han gjort och vad som hände senast. Det var för privat.

''Oh, I'm sorry Erin. But I got to go. Bye!'' ursäktade hon sig själv.

''It's okey, Bella. Bye. See you later.'' sa jag och nickade. Hon log mot mig och började sen springa därifrån. Tydligen hade hon bråttom.

 

Jag hade tagit bussen hem eftersom jag inte ville väcka någon. Jag öppnade dörren tyst och smög in huset. Ljud hördes från vardagsrummet. Jag gick det med ljudlösa steg. På soffan där inne satt Harry och kollade på tv. Han log brett mot mig när han såg mig. Jag undvek att möta hans blick. Jag undvek att ens kolla på honom. Harry förstod att jag ignorerade honom och reste sig upp. Jag gick ut ur vardagsrummet och in till mitt sovrum. Harry knackade på dörren hårt.

''Can you please let me be alone?'' fräste jag åt honom. Han brydde sig inte om vad jag precis sagt och gick istället rakt in i sovrummet. Jag kollade ilsket på Harry.

''Why are you so angry?'' frågade han mig med lugn röst. Seriöst? Jag vet att han var full igår, men att han drack så mycket att han inte kom ihåg, så full var han inte. Det hela gjorde mig bara argare.

''Really? You don't remember? Please, just let me be! I don't want to talk with you.'' sa jag kallt. Han kollade på mig med en sårad blick.

''Can't you just tell me what I have done?'' undrade han. Han gick fram till sängen och satte sig på sängkanten bredvid mig. Jag flyttade ett steg bort från honom, men han flyttade bara närmare. Så jag gav upp. ''Erin...'' försökte han. Jag snyftade till.

''Please, Harry. Just go.'' sa jag tyst. Han gjorde som jag sa och reste sig upp. Han stannade upp vid dörrens tröskel och vände sig om mot mig.

''Erin, I'm sorry.'' och så gick han därifrån. Jag la mig ner på sängen och stirrade tomt ut på fönstret. Ljudet av en dörr som smälldes igen hördes. Ur fönstret såg jag hur Harry satte sig ner i bilen och åkte iväg. Han såg ledsen ut. Och vems fel var det? Jo, mitt. Att jag alltid ska förstöra allting. Harry kanske var så full så att han inte kom ihåg något? Men det känns inte som det. Tvärtom. Det kändes som om att han kysste mig med flit och sedan gick till Darlene för att såra mig. Det kanske inte låter som Harry, men det känns som det. Hämnd.

 

♦♦♦♦♦

Jag slöt mig ifrån Harrys kyss och kollade på honom förvånat. Han tog ett djupt andetag och andades ut lukten av stark alkohol. Han gav mig en sista blick innan han gick bort från mig och iväg till Zayn och resten av killarna, samt Gemma. Han var full. Det var väl självklart att han var full, varför skulle han annars kyssa mig? Jag skulle följa efter honom när jag såg honom stå och dansa med en annan tjej. De kollade varandra i ögonen djupt. Hon kysste honom på läpparna. De log mot varandra. Harry såg så kär ut, trots att han var full. Mer kunde jag inte se. Sårat trängde jag mig förbi alla dansande människor. Jag öppnade klubbens dörrar och gick ut. Jag andades in den småkalla luften i lungorna. Dörren öppnades bakom mig. Jag vände mig om och såg Zayn stå där.

''What happend?'' frågade han mig.

''I hate this!'' skrek jag gråtandes. ''I hate that he kissed me just because he was drunk. I hate how I'm falling in love with someone I can't have! I hate that I love him so badly! But he only sees me like his best friend. I hate that.''

Zayn gick fram till mig hastigt och kramade om mig hårt. Jag kunde inte hjälpa det längre. Jag började gråta mot hans axel.

''Erin, you fool. He's head over heels in love with you.'' berättade Zayn. Jag skakade på huvudet.

''Yeah, sure. That's why he looked completely in love with that girl he danced with. Zayn, he doesn't like me like that.''

Zayn släppte taget om mig. Vi satte oss på den kalla stentrappan vid dörren. Jag suckade tungt. Min blick föll ner på marken. 

''Come on, love. It maybe looked like he was in love with her, but he is in love with you.'' sa han lugnt. Jag kollade upp på Zayn och mötte hans blick.

''I promise you, Erin. You should know how happy he was when he got to know that you were moving back to England. And you must be blind if you can't see how he just brighten ups when he sees you.'' berättade han. Jag började skratta. Zayn la armen om mig och drog min intil honom skrattandes.

''Thank you, Zayn. I appreciate it.'' tackade jag. Zayn log mot mig och reste sig upp. Han räckte sin hand mot mig och hjälpte mig innan vi gick tillbaka in till klubben. Värmen inne i klubben slog mot oss när vi gick in. Jag ursäktade mig och gick till tjejtoaletten. Jag försökte gå med huvudet sänkt så ingen skulle se att jag gråtit. Noggrant granskade jag att ingen annan var där inne. Jag gav ifrån en lättad suck och gick fram till en av dem stora speglarna. Tog tag i lite papper och duttade på några ställen där sminket förstörts. Det såg inte lika bra ut som förut, men det var tillräckligt. Med rödgråtna ögon kollade jag på min spegelbild. Dörren öppnades. Jag kollade bakåt och såg henne där. Tjejen som Harry dansat med. Snabbt kollade jag bort från henne och låtsades kolla på min egen spegelbild. Tjejen kollade på mig. Med försiktiga steg gick hon fram till mig.

''Are you okey?'' frågade hon. Det sista jag ville göra just nu var att prata med henne. Jag vände mig om mot henne. Inte undra på att Harry är kär i henne, hon har drömutseendet. Det ljus nougatbruna håret låg på hennes axlar. Hon fortsatte att kolla på mig med sina turkosa ögon. Jag gissar på att mina röda ögon avslöjade mig.

''Yes, thanks.'' sa jag kallt innan jag vände mig mot spegeln igen. Hon höjde på ena ögonbrynet och skrattade därefter tyst. Jag försökte att inte himla med ögonen. Varför just nu? Och varför skulle det vara just hon?

''I'm sorry, I'm just not in a good mood right now.'' ursäktade jag mig. Jag hade fått dåligt samvete efter att ha svarat henne sådär kallt förut. Hon log mot mig.

''It's okey, I understood that.'' svarade hon vänligt. Jag log tillbaka mot henne innan jag gick ut därifrån. Jag fortsatte bort mot platsen där vi hade suttit förut. Där satt alla samlade på sofforna och skrattade. Jag satte mig på den lediga platsen bredvid Niall.

''Where have you been babe?'' frågade han med sin breda irländska accent. Jag bredde på ett leende.

''Just took a bit air.'' svarade jag. Niall började skratta. Det var tydligt att han också var full, men som jag märkt tidigare idag brukade han skratta åt nästan allting. Jag skrattade åt honom. Han log brett så man kunde hans tandställning.

Jag försökte att hålla undan min blick från Harry, men det funkade inte. Hans blick letade efter någon. Jag försökte att vara så diskret som möjligt när jag kollade på honom. Visst, kalla mig läskig. Jag började skratta åt något som alla andra skrattade åt för att hänga med. Skulle jag berätta för Harry vad jag känner för honom? Eller skulle han bara bryta kontakten med mig och tycka det skulle vara pinsamt?

''Erin, hello? Eriiiiiin.'' Jag vaknade upp från mina tankar och kollade förvirrat på Louis. Han började skratta åt mig. ''What were you thinking 'bout then?'' retades han. Jag skrattade kort åt honom och himlade med ögonen.

''So, you're single?'' frågade Andy. Alla brast ut i skratt, alla förutom Harry.

''Haha, not really. I'm actually dating someone.'' svarade jag. Liam slog till Andy på armen och gjorde en ledsen min. Andy suckade men började sen skratta åt något Maz sa. Jag hade inte märkt det först nu att Harry kollade på mig. Jag kollade tillbaka på honom. Han kollade inte bort. Efter en stund flyttades hans blick mot något annat. Harry ställde sig upp glatt och började gå bort från oss innan han sen kom tillbaka. I armarna hade han tjejen som han dansat med, och tjejen som jag stött på förut.

''Guys, this is Darlene. Darlene this is my friends.'' han dröjde kvar blicken på mig när han sa det. Jag flydde undan från hans blick och kollade ner på golvet.

''Hi.'' sa Darlene vänligt. Hon fick ett snabbt svar av alla i kör. ''Hey, I've met you. You're the girl from the bathroom, right?'' frågade hon mig. Blickarna riktades mot mig efter att hon ställt frågan.

''Wait, you two know eachother?'' undrade Harry.

''We had a smalltalk.'' sa jag så vänligt jag kunde. Hon log ett brett leende mot mig. Jag besvarade hennes leende med ett svagt skratt. Harry la sin hand beskyddande på Darlenes midja. Jag kollade bort från dem och på Zayn som mötte min blick på en gång. Han kollade säkert på mig. Jag reste mig upp från soffan.

''I think I'm gonna go now. Bye.'' sa jag och vinkade hejdå till alla. De alla kollade ledsamt på mig.

''Don't go!'' sa Niall.

''Sorry, but I'm tired. Once again - bye.'' avslutade jag och vinkade ännu en gång hejdå innan jag gick därifrån. När jag kom ut ur klubben tillät jag mig själv att gråta. Det var inte långt härifrån till Connors lägenhet. Jag bestämde mig för att gå dit. Jag tokade bort några tårar och började öka på takten.

 

Jag knackade försiktigt på lägenhetsdörren. Jag väntade några minuter innan jag knackade igen. Dörren öppnades av en halvsovande Connor. Hans bruna hår var rufsigt och på sig hade han en t-shirt och ett par mjukisbyxor. Han blinkade några extra gånger för att se om jag verkligen stod där. När han till slut insett att jag var där på riktigt kollade han på mig förvånat.

''What are you doing here?'' frågade Connor mig. Jag kollade ner på golvet innan jag kollade upp igen.

''Can I sleep at you tonight?'' frågade jag blygt. Han sprack upp i ett leende.

''Sure.'' sa han och flyttade åt sidan så att jag kunde gå in i lägenheten. Jag tog av mig ytterkläderna. Connor tände lampan svagt.

''I'm sorry for last week.'' sa jag.

''It's okey. I were pushing you to hard.'' svarade han. Jag log tacksamt mot honom. Connor gick fram mot mig och tryckte mig mot honom och kramade om mig hårt.

''I've missed you.'' sa han och kysste mig lätt på läpparna.

''I've missed you too.''

♦♦♦♦♦

Jag kollade på honom sammanbitet. Försöker att inte brista ut i tårar. Trots att han såg hemsk ut så bar han ett leende på läpparna. Fängelsevakterna släppte taget om Harry. Jag sprang mot honom. Det var bara jag där, varken Anne, Robin eller mamma skulle komma. Gemma kom hem igår, så jag var tvungen att berätta om allt igen. Alla vi hade beslutat att jag skulle hämta Harry medan dem andra skulle vara hemma och fixa till en liten ''välkommen-tillbaka''-fest till honom. De enda utanför familjen som skulle komma skulle vara resten av killarna från bandet och Simon.
Harry såg lättat på mig när jag kom springandes mot honom. Jag kunde inte hålla emot längre, tårarna rann längst nerför mina kinder. En vecka hade gått sedan jag såg honom sist. En vecka sedan Harry åkte in. Det hade känts som ett år. Vi hade inte fått ut honom tidigare. Fängelset hade vägrat släppa honom, till slut fick vi betala en alldeles för hög summa för att få ut honom. Jag hatade dem, jag hatade Adam som ställt till det här. Jag hatade Adam för att han var just Adam. Äckliga Adam. Jag fick tillbaka känslan av att känna mig illamående efter det Adam hade gjort. Tydligen hade Harry märkt det när han fråga mig:
''Erin, are you okey?'' han bröt våran kram och kollade allvarligt på mig. Jag nickade och snyftade till tyst. Jag bredde på ett brett leende och kollade på honom.
''It should be me asking you if you are okey.''
''I'm okey. If you can say that spending a whole week in a disgusting place like this is okey, then I'm okey.'' skämtade han. Jag visste att han inte skämtade. Det kunde man se på honom.
''Harry, I'm sorry. You shouldn't have done that to me.'' sa jag ledset. Han kollade sårat på mig. Fan också. Fan vad jag ska förstöra allt.
''Erin, stop. I would take a bullet for you. What happend last week was my own choice.'' Jag kollade ner på marken skamset.
''I'm.. I'm just glad that you're out. I've missed you.'' sa jag och bröt tystnaden som lagt sig ner på oss. Harry log brett mot mig.
''I've missed you too.'' sa han och la sin arm på min axel. Jag skrattade till lättat. Den spända stämningen som fanns mellan oss förut försvann nu. Vi satte oss i bilen och körde sen iväg.

 

Vi klev in i det kolsvarta huset. Alla lamporna var släckta. Jag kunde inte se Harry så tydligt, men konturerna av hans ansikte syntes svagt.
''Hello? I'm home!'' ropade han. Jag fnissade tyst. Han ropade en gång till innan han frågade mig:
''Where is everyone?'' Jag låtsades att jag inte hört vad han nyss frågat mig. Istället tog jag tog i hans armled mjukt och förde honom in till det stora hobbyrummet. Lamporna tändes och lyckliga rop spred sig i rummet.
''Welcome home, Harry!'' ropade alla i kör. När Harry såg det brast han ut i ett brett leende innan han började skratta. De första som sprang mot Harry var killarna i bandet. De hoppade på honom och samlades i en gruppkram. Orden forsade ur dem och högljudda skratt hördes. Jag log diskret innan jag började gå mot Gemma. Hon stod borta vid mamma, Robin, Anne och Simon. De alla pratade ljudligt innan de gick och välkomnade Harry tillbaka. Efter att alla pratat och hälsat på honom gick jag bort med Gemma till Harry och resten av killarna.
''Hi, I'm Erin.'' presenterade jag mig själv med mjuk röst. Killarna vände sina blickar mot mig och log innan de kollade tillbaka på Harry och sedan på mig.
''Hi, love. I'm Liam'' presenterade sig Liam, killen med snaggat hår. Jag kände redan igen alla killarna och jag visste redan vad dem hette, men det sa jag inte. De presenterade sig och efter det flöt det bara på. Vi skrattade oss igenom kvällen och hade det allmänt roligt. Till slut led kvällen mot sitt slut.
Men det var inte slut än. Vi tvingade med oss Harry till en klubb. Det var Liam som rekommenderade stället - Funky Buddha. Vi trängde ihop oss i bilen. Jag var tvungen att sitta på Harrys knä, medan Louis och Liam satt i framsätet, Niall, Zayn och Gemma satt i baksätet bredvid mig och Harry.

 

Efter en halvtimma var vi framme. Vi nästan sprang ut ur bilen och in i klubben. Den var nästan som den första klubben jag, Gemma och Harry var på. Fast mycket mer modern och fräschare. Musiken dunkade högt strömmande i klubben. Folk trängde sig vid dansgolvet. Ett lila skimmer var täckt över klubben. Våra steg fortsatte mot en av dem mjuka svarta sofforna. Niall, Harry, Louis och Liam gick och köpte drinkar. Gemma hade gått på toa så det var bara jag och Zayn kvar. Det kändes bra att jag blev lämnad med Zayn, det var honom som jag lärt känna mest.
''So, Erin. I got to ask you a question.'' sa Zayn.
''Sure, ask whatever you want!'' sa jag med hög röst för att överrösta musiken.
''Do you... do you like Harry?'' frågade han med ett neutralt ansiktsuttryck. Jag stammade fram något innan jag avbröt mig själv. Jag gillade väl inte Harry? Jag hade frågat mig själv den frågan flera gånger, och varje gång har det lett fram till samma osäkra svar. Ja, jag gillar Harry. Men jag kunde inte erkänna det än. Det var så svårt.
''No, I'm actually dating someone.'' svarade jag till slut. Zayn kollade lite smått förvånat på mig. ''His name is Connor, he's fantastic.'' ljög jag. Connor var långt ifrån fantastisk, men det ville jag inte säga.
''Please, please say that it's not that Connor.'' bönade han. Jag rynkade min panna. ''Connor with ''beautiful'' blue eyes and brown hair?'' undrade han äcklat. Jag nickade.
''You should stay away from him, Erin.'' varnade han. Hade inte Harry också sagt något sånt? Jag skakade av mig tanken.
Killarna kom tillbaka med shots i händerna. Bakom dem gick Gemma och två andra killar som jag inte kände igen.
''Erin, this is Andy and Maz!'' presenterade Zayn dem. De log mot mig. Jag log tillbaka. De la ner shotsen på bordet och tog tag i varsitt glas. Jag gjorde detsamma och så räknade vi ner.
''One... two.. three!'' sa vi samtidigt. Jag drack shotsen och fick automatiskt en rynkad min i ansiktet. De skrattade åt mig innan vi tog en till shot innan Zayn tog tag om min armled och gick till dansgolvet med alla andra. Jag kunde känna hur Harry kollade på mig. Jag kollade tillbaka på honom och bredde på ett litet leende. Han besvarade det inte utan tittade istället bort. Jag svalde hårt. Zayn släppte taget om min armled. Jag ställde mig bredvid Harry. Vi började dansa med varandra. Jag la mina armar runt hans hals och han lindade runt sina armar runt min rygg. En varm känsla spreds i kroppen. Vi stod inte så jättenära varandra, men det räckte. Eller det var vad jag trodde. Harry tryckte mig närmare honom. Det fick mig att tänka på vad Harry frågade mig. ''Do you like Harry?''. Kunde man se det, att jag gillade Harry? Nej, jag var nog mer diskret än så. Hoppas jag.
Innan jag visste av det hade Harry tryckt sina läppar mot mina i en passionerad kyss.

 

♦♦♦♦♦

okej, det här kanske kommer helt oväntat, men whatever. jag har beslutat att jag ska radera ''One and only''. varför jag kommer göra detta är för att jag har förlorat all min inspiration till fanficen. så förlåt, men jag kommer knappast komma någonstans med den. förlåt till er som gillade den, och förlåt till dig millena.

 

Jag vände mig mot Anne och kramade om henne hårt.

Jag höll emot tårarna som brände bakom ögonlocken.

''We'll get him out of there, Anne.'' sa jag lugnande. Hon kollade på mig med röda ögon och snyftade nickandes. Jag öppnade dörren åt henne och vi gick med skakiga steg in i huset. Anne fortsatte in till vardagsrummet, medans jag gick inte till köket och började göra te. Samtidigt som teet kokade tog jag fram två koppar och honung. Jag hällde i teet och lite honung innan jag gick till vardagsrummet där Anne låg ihopkurad på soffan med en filt runt om sig. Hon satte sig upp rakt när hon såg mig komma med teet. Jag räckte ena koppen mot henne och satte mig bredvid på soffan.

''What do you think we should do?'' frågade Anne. Jag smuttade försiktigt på det varma teet.

''To get him out of jail?'' undrade jag. Hon nickade. ''We're gonna have to pay. But this must be secret, so we can't tell anyone 'bout this.'' sa jag.

''We need to talk to Simon.'' sa Anne. Simon? Honom hade jag inte ens tänkt på. Jag nickade allvarligt. Anne la ifrån sig koppen och räckte sig mot hemtelefonen. Hon slog in numret till Simon och efter några signaler så svarade han. Anne reste sig upp och gav mig en ursäktande blick. Efter tio minuter kom hon tillbaka. Hon kollade allvarligt på mig innan hon sa:

''Simon's gonna keep this so secret that he can, no paparazzis, no interviews. Nothing. Meanwhile we're gonna pay Harry out of jail.'' berättade hon.

''When are we paying him out?'' frågade jag.

''Tomorrow.'' svarade hon. Jag nickade.

''I'm going to the hospital, to check if your mum is alright. We two need to talk.'' sa Anne och slängde på sig sina ytterkläder och vinkade sedan hejdå.

Då var jag ensam. Jag kollade till så att jag hade låst alla dörrar innan jag började känna mig lite trygg. Jag tände alla lampor och satte därefter på tv:n. Någon dålig dokusåpa om flera par ungdomar som bor i Hollywood visades. Jag lät det vara kvar, det var rätt så underhållande ändå. Min mobil vibrerade tll. Jag låste upp mobilen och läste smset. Det var från Connor.

''Hi babe, long time ago, wasn't it? How about you coming to my place right now? We can cook some food and watch a movie, whatever you want. xx'' stod det. Jag tvekade innan jag svarade. Det kändes fel att gå till Connor, ikväll. Särskilt efter vad som hänt idag. Men om Harry var här, så skulle han inte vilja att jag skulle stanna inne och deppa hela dagen, va? Nej, det tror jag inte.

''Sure, see you in a bit. xx'' svarade jag. Trots att det kändes lite fel bestämde jag mig för att gå ändå.

 

Jag knackade på dörren till Connors lägenhet. Dörren öppnades och jag möttes av en leendes Connor som omfamnade mig snabbt i en kram innan han kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och fnissade till lite.

''You look lovely.'' sa han ärligt och kollade på mig med sina blåa ögon.

''Thank you, you don't look so bad either.'' svarade jag och svepte min blick över honom. Det ljusbruna håret var bakåtkammat. Han hade på sig en vit t-shirt så att man kunde se svaga konturer av hans muskler under t-shirten. Till hade han ett par vanliga jeans. Connor var så otroligt snygg. Han la sin arm om min midja och följde med mig in i köket. På det moderna bordet stod två långa stearinljus och en röd ros i en vas. Han hade redan dukat fram maten, tallrikar, bestick och glas.

''I made you dinner.'' sa han stolt. Jag gav honom en snabb kyss på kinden.

''Well done.'' sa jag förtjust. Han skrattade och drog ut stolen till mig. Jag satte mig ner och började äta. Precis när jag tog en tugga av maten kände jag hur mitt samvete bet mig i magen. Det kändes som om jag hade en stor knut i magen. Connor kollade på mig med en förrvirrande blick.

''How are you?'' frågade han. Jag kollade upp från maten som jag petat i lite.

''Fine, thanks. I'm just tired. Been a long day.'' svarade jag.

''Promise to tell me if it this something I can do.'' sa han allvarligt.

''I promise.'' sa jag samtidigt som jag kramade om hans hand. Han log mot mig beskyddande. Jag log tillbaka. Det här kändes så fel egentligen. För fel.

 

Jag lutade mitt huvud mot hans bröst. Hans kysste mig lätt på halsen samtidigt som han hade armen runt om mig. Han började kyssa mig mer. Jag skrattade och puttade bort honom. Han kollade sårat på mig.

''What? What did I do?'' frågade han. Jag ställde mig upp.

''Nothing, I just think that it's going to fast between us. Sorry, Connor.'' svarade jag. Jag började gå mot hallen. Connor reste sig upp och följde efter mig.

''But why are you leaving?'' fortsatte han. Jag satte på mig skorna och tittade på honom. Han tryckte mig mot honom och log. ''Come on, Erin. Stay here with me.'' Jag knuffade bort honom igen. Jag började bli mer och mer irriterad.

''Stop.'' sa jag bestämt och klädde på mig min jacka.

''Come on, Erin! Don't be such a pussy.'' sa han. Jag stirrade förvånat på honom. Att Connor nyss kallade mig det var verkligen förvånande. Nu blev jag bara äcklad av honom. Han försökte omfamna mig men jag knuffade bort honom ännu en gång.

''Get your hands off me!'' skrek jag. Jag slet upp dörren och gick med snabba steg därifrån.

''Erin... I'm sorry!'' ropade han efter mig. Jag började springa därifrån nu. Jag ville bort från honom, bort från den där lägenheten. Bara bort. Hem igen.

Jag funderade på om jag skulle berätta sanning om vad som hänt för Harry, eller om jag skulle ljuga.

''What did he do, Erin?'' frågade Harry mig som om han hade läst mina tankar. Vi var snart hemma igen. Jag kollade på Harry sammanbitet. Ska jag verkligen ljuga? Nej, jag kan inte ljuga för Harry, men det känns som om jag måste det. Vem vet vad han kommer göra om jag berättar sanningen?

''Answer me Erin.'' beordrade han. Harry körde in på uppfarten. Han stängde av motorn och kollade på mig osäkert. Jag stirrade rakt framåt tomt. Jag ville inte, jag ville inte berätta. Men jag ville inte ljuga för Harry. Det kändes bara så fel att göra det. Försiktigt tog Harry tag om min hand och flätade fast sina fingrar med mina. Han höll om min hand hårt.

''Erin, please. Answer me.'' bönade han. Jag lät honom hålla min hand och kollade sedan mot honom.

''Adam persecuted us, and when you went to the car he showed himself. I don't know what he did to me, but I think he droged me. It was like he kidnaped me.'' berättade jag. Jag bestämde mig för att berätta sanningen, aldrig att jag skulle ljuga för Harry. Jag vet att Harry var arg, det kunde jag se på honom.

''Did he... did he ehm... do something..else?'' frågade han försiktigt. Jag förstod vad han menade och skakade genast på huvudet. ''Wait.. did he try to kidnap you?'' frågade Harry med en nu vassare ton. Jag nickade. Varför vet jag inte, men helt plötsligt kunde jag inte prata.

Harry släppte taget om min hand och slog upp bildörren. Jag följde honom med blicken och slog upp dörren jag med. Jag hann ikapp Harry och stoppade honom.

''Harry, please don't!'' försökte jag. Han kollade på mig medlidsamt innan han sprang in i huset. Jag följde efter honom. Anne och mamma kollade förvånat på oss.

''What is happening, Erin?'' frågade Anne mig.

''Is Adam home?'' undrade jag. Mamma nickade. ''Follow me, Harry's gonna do something he will regret. Please help me stop him!'' sa jag förtvivlat. Mamma och Anne reste sig upp genast och följde efter mig. I hobbyrummet satt Harry ovanför Adam och slog honom. Adam låg på golvet under Harry och såg svag ut. Adam gav ifrån sig några smärtsamma stön när Harry gav honom raka högrar. Ur Harrys mun rann det svordomar om hur mycket han hatade Adam för det han gjort. Adam försökte le när Harry sa det. Det äcklade mig. 

Jag sprang mot Harry och försökte slita loss honom från Adam.

''Harry stop!'' skrek jag och slet i hans t-shirt. Harry slutade på en gång och kollade på mig. Han reste sig upp och strök till hans t-shirt. Nere på golvet låg Adam med blod rinnandes från näsan och blåmärken här och där.

''I didn't hit him seriously.'' skyddade Harry sig själv. Jag skakade på huvudet och kastade min blick på mamma som satt på huk bredvid Adam. Tårarna rann längst hennes kinder. Adam var medvetslös.

Jag hade inte märkt det innan, men Harrys underläpp blödde rejält. Jag la mitt finger försiktigt på hans läpp. Han gav ifrån sig ett tyst stön men kollade sedan lugnt på mig. Jag kramade om honom hårt.

''Are you okey?'' frågade jag tyst.

''I'm sorry Erin, I were just so angry. I'm sorry.'' sa han nervigt. Anne kom emellan oss och började skrika på Harry. Hon hade precis ringt en ambulans. Jag ställde mig bredvid Anne och la min hand på hennes axel.

''Stop it, Anne. Harry just offended me.'' sa jag. Nu brydde jag mig inte längre, Adam var medvetslös och han kunde ändå inte göra något åt det.

''For some days ago Adam abused and forced himself on me. Yesterday when Harry and I went to that trip Adam persecuted us.'' förklarade jag innan jag fortsatte. ''And when Harry was going to the car Adam came and druged me. He tried to kidnap me.'' avslutade jag. Det var så skönt att få berätta det officielt. Jag hade redan berättat det för Harry och det visste Adam om, men jag fick inte berätta det för någon annan.

Anne stirrade på mig förvånat. Hela hennes blick fylldes av skräck. Det var först nu jag märkte att jag hade börjat gråta. Jag vände mig om mot mamma som hade ställt sig upp och gått några steg bort från Adam. Hon kollade förvånat men även lidsamt på mig. Jag gick fram till henne hastigt och hon kramade om mig hårt.

''I'm sorry mum, I'm so sorry.'' sa jag.

''Don't say sorry. It wasn't your fault, Erin. I'm sorry  that I couldn't do anything. Why didn't you tell me about this?'' grät hon fram försiktigt.

''I couldn't, Adam threatened me.'' viskade jag. Mamma strök mitt hår mjukt. Utanför hördes sirener och ljudet av en ambulans som körde. Vi gick ut ur huset och möttes av en polis. Några män som bar på en bår knuffade oss åt sidan och fortsatte in till Adam. Harry stod bredvid mig skakandes. Jag slingrade mig ur mammas armar lugnt och försökte lugna Harry. 

"What if they arrest me?" undrade han. Jag svarade inte, istället fortsatte jag att lugna ner honom. Männen kom ut ur huset med Adam liggandes på båren. Mamma sprang fram till männen och fick tillåtelse att följa med till sjukhuset. Ambulansens dörrar stängdes igen och så körde dem iväg. Polismannen som mött oss när vi kom ut gick med bestämda steg fram till oss. Han kollade allvarligt på Anne, sedan på mig och till sist på Harry. Han skakade på huvudet och tog fram en polisbricka. Han visade den för oss noggrant innan han sa dem orden som ingen av oss ville höra. 

"Harry Styles, you're under arrest for the abuse of Mr. Adam Thor." 

Jag vaknade av att det värkte i nacken. Försiktigt försökte jag sätta mig upp, men på en gång ramlade jag ner i bilsätet. Allt kändes skakigt och jag kunde inte se som normalt. Vart var jag? Det här liknade inte Harrys bil. Jag gav ifrån mig ett stön. Efter några sekunder märkte jag hur några välbekanta ögon kollade på min intensivt.

''Bra att du har vaknat. Vi är snart framme.'' sa Adam. Och då kom jag ihåg allt. Hur jag fiskat till mig en cola i väntan på Harry, och hur Adam sedan berättade att han följt efter oss. Mitt hat mot honom bara växte och växte. Jag kollade ilsket på honom.

''Lägg av, sluta tjura.'' fräste Adam irriterat.

''Vad fan vill du mig egentligen?'' spottade jag fram. Ett hånfullt leende lekte på hans läppar. Han kollade bak på mig från förarsätet och vände sedan sin blick mot vägen igen. Äckel, tänkte jag. Under allt mitt hat mot honom tyckte jag synd om mamma. Hon skulle bli helt förkrossad när hon kommer få reda på vem Adam egentligen en, och att han bara var ute efter hennes dotter. Mamma älskade Adam, och jag hatar att han gör såhär mot henne.
Jag satte mig upp rakt och korsade benen innan jag diskret räckte mig mot bilhandtaget. Jag tänkte göra det, hoppa från bilen. Utan tvekan. Jag tryckte till och dörren öppnades. Jag kastade mig ut från dörren. Vad som helst för att komma bort från honom. Jag rullade bort från bilen och kände hur det började blöda från knät och underläppen. Skakigt ställde jag mig upp och började springa därifrån. Det var jobbigt eftersom mina ben inte ville lyda mig. För varje småsteg som jag tog hamnade jag fel med foten. Det värkte inte bara i nacken nu, utan i hela kroppen. Vad har jag gett mig in i? Adam var ändå rätt så osmart som inte hade låst dörrarna. Jag log belåtet. Ja, jag log.

Det verkade ha tagit ett tag för Adam inte han märkt att jag inte var där längre, för det var först nu jag kunde höra hur en bil körde mot mig. Jag ökade på takten och började springa allt mer och mer.

 

Jag hade skakat av mig Adam och stod just nu bredvid en telefonkiosk. En telefonkiosk mitt ute i öknen, hur tur är inte det? Med skakiga fingrar slog jag in Harrys mobilnummer. Snälla säg att hans mobil funkar nu. Snälla. Fyra signaler gick innan jag hörde den underbara hesa rösten som jag ville höra.

''Hello? This is Harry.'' sa han andfådd. Han hade sprungit. Tänk om han letat efter mig? Jag blev varm i hela kroppen utav tanken. Tänk om han verkligen gjort det?

''H-harry? It's Erin.'' sa jag med betydligt hesare röst än väntat. En lättsam suck hördes från andra änden.

''Oh god, Erin! I'm so glad it's you. Where are you? I've searched after you for hours! Erin, Erin, are you okay? Are you? Please say that you are okey. I've been so worried, I've missed you and I been so worried. Please, god Erin are you still there? Erin?'' fumlade han fram oroligt. Jag gav mig ifrån ett litet skratt. Det var gulligt när han fumlade sådär. Erin, han sa att han hade saknat dig. Och att han hade letat. Mitt hjärta slog några extraslag.

''I'm okay, Harry. I don't really know where I am, but I'm right here next to a phonestand.'' sa jag.

''I actually went past that stand. I'm there in a bit. Stay where you are, and promise that you stay there.''

''I promise Harry, and I will explain later what happend.'' försäkrade jag.

Innan han la på fick jag fram:

''Harry, I've missed you too.''

Jag kunde föreställa mig hur han log sitt sneda leende så att hans perfekt lagda vita tänder syntes.

''I'm glad to here that, I'll be there in a sec.'' sa han och la sedan på. Han hade saknat mig, tänkte jag igen. Han hade det. Jag hade känt mig så lättad när jag fick höra Harrys hesa stämma på andra sidan luren, men oroligheten tog över mig igen. Tänk om Adam skulle hinna före Harry? Nej, det skulle han inte. Han vet inte ens vart jag är. Tanken lugnade ner mig lite, men helt och hållet hjälpte det inte.

 

Tio minuter gick, snart en kvart. När skulle Harry komma? Jag hade gått fram och tillbaka vid telefonkiosken. Det gnagde i mig, tänk om han inte skulle hitta mig? Tänk om han tänkte på en annan telefonkiosk? Nej, men hallå hur många telefonkiosker finns det egentligen mitt ute i öknen? Längst bort mot horisonten kunde jag se en bil komma körandes mot mig. Bilen körde allt närmare mig och jag kunde se det där perfekta leendet och dem perfekta lagda lockarna. Harry. Han steg ut ur bilen och jag började springa mot honom. Jag kramade om honom hårt medans några tårar rann nerför min kind.

''Erin, I've been so worried. Are you okay?'' frågade han oroligt. Hans händer var placerade på min midja samtidigt som han track mig beskyddande mot honom. Jag kände mig trygg, i Harrys famn. Fan vad jag saknat honom. Trots att jag bara varit borta i några timmar, jag hade saknat honom så.

''Erin?'' upprepade han. Jag kollade upp på honom med blanka ögon. Jag nickade stelt.

''Yeah.'' sa jag tyst. Han omfamnade mig ännu hårdare.

''Erin, I must say something.'' sa han. Jag kollade förvånat på honom. Va?

''Ehm... I... I lik...'' sa han innan han blev avbruten utav regnet som störtade ner från himlen. Vi släppte taget om varandra och sprang till bilen. Vi satte oss ner snabbt och Harry började köra iväg.

''What were you going to say, Harry?'' undrade jag.
Han kollade osäkert på mig.

''Uhm.. nothing.'' sa han och bredde på ett leende. Jag rynkade förvirrat på ögonbrynen. Han satte på radion för att bryta den tysta stämningen. Genast började han sjunga mig i låten. Hans ljuva röst fyllde hela bilen. Han var så perfekt. Hans lockar, smilgroparna, leendet, lockarna, ögonen. Allt. Varje ynka detalj på honom. Började jag gillade Harry? Jag svalde hårt. Jag gillade Harry.