Länkbyte + bloggpaus
Kör ett länkbyte med Nathalie! Hon skriver en fanfic som heter ''You Are Beautiful To Me''. Hon är sjukt duktig på att skriva, och likaså är hennes fanfic! Så tryck på bilden för att komma till hennes fina blogg. :) xx
♦♦♦♦♦
Update: jag kommer ta en bloggpaus den här veckan. Förmodligen kommer jag tillbaka högst om en vecka om inte mindre. Varför jag tar en bloggpaus är pga att jag inte har någon lust eller fantasi till att skriva, tyvärr. Jag kommer kika in lite då och då, så om det är något ni undrar så är det bara att fråga. Hoppas ni får en fortsatt bra vecka, tack. xx
Länkbyte
Tryck på bilden för att komma till bloggen. x
Seven Billion People | Chapter 8
Diskret smög jag mig ur Harrys famn. Solen hade smugit sig fram bakom dem snövita molnen. Det var fint väder idag, så det skulle knappast regna. Ett stön kom ut ur Harrys mun.
''Erin, where are you going?'' frågade han mig. Jag suckade ljudlöst och vände mig om mot honom. Jag bredde på ett litet leende och svarade:
''Nowhere, I just woke up. That's all.'' Harry kollade misstänksamt på mig och reste sig sedan upp. Han ställde sig bredvid mig och tog sedan tag i min armled.
''What are you doing?'' frågade jag.
''Yesterday when I ran after you I thought I saw like, ehm... a little house.'' Om det inte vore att jag inte ville bråka mer med Harry, så skulle jag nog få ett till utbrott.
''Okey, let's go then.'' sa jag sammanbitet. Han kollade på mig ledsen.
''Erin...''
''Just go, Harry. Show me where you saw it.'' avbröt jag honom. Han hade fortfarande sin hand runt min armled, och så började han gå med snabba steg till den riktningen där han hade tyckts se 'huset'.
Efter en stund var vi framme. Huset som Harry hade sett visade sig vara en bensinstation. Jag kramade om honom lycklig och log glatt mot honom. Han skrattade till tyst.
''Stay here, I'm gonna take the car here.'' sa han.
''But, the car don't have any gas. How are you gonna do?'' frågade jag förvirrat. Han log brett så att han skrattgropar syndes. Jag blev alltid knäsvag av dem där skrattgroparna, hans leende helt enkelt.
''I know what I do, trust me.'' sa han mystiskt och fortsatte och le brett. Han vinkade hejdå snabbt och sprang tillbaka där bilen låg. Jag följde honom med blicken enda tills jag inte kunde se honom något mer. Jag vände mig om och gick med bestämda in i den lilla kiosken som var där. Ett pling hördes när jag öppnade dörren. Killen som satt bakom kassan tittade upp på mig förvånat. Tydligen var det inte många som besökte den här kiosken. Det förstår jag dock, kiosken är ju ute i mitten av ingenstans. Killen kollade på mig med stora ögon. Jaha. Jag gick fram mot honom och log mitt 'söta' leende.
''Hi, one coke please.'' sa jag och tindrade med ögonen. Han stirrade lite halvt på mig innan han vaknade upp och tog ut en iskall cola från frysen. Han räckte fram den mot mig och jag tog tag i den.
''How much?'' frågade jag.
''Y-you can get it for fr-free.'' stammade han fram. Det var det jag var ute efter. Jag hade ju inte pengar med mig, så jag ser det som att jag lyckades. Ändå bet det dåliga samvetet i magen.
''Thank you, that's sweet of you.'' sa jag glatt och gick ut därifrån. Det kändes lite bättre nu.
Jag öppnade colaflaskan och drack en klunk.
Någon puttar till mig så att jag tappar colaflaskan.
''Hey! Why did you do that?'' undrade jag ilsket och vände mig. Jag möttes av ett par händer som tog tag om mig bakifrån och la ena handen för min mun. Jag bet handen som höll mig för munnen. Gestalten gav ifrån sig ett smärtsamt skrik. Tårarna sipprade nerför min kind. Snälla Harry kom nu, snälla Harry, bad jag.
''Om du är lugn så skadar jag dig inte.'' lugnade en bekant röst. Det var Adam. Nu började jag bli riktigt less på Adam.
''Rör dig inte, säg inget.'' varnade han. Han släppte taget om min mun. Jag tog ett djupt andetag, men jag vågade inte skrika, så jag löd honom.
Adam fiskade upp en bit tejp ur fickan och linda tejpen runt min mun. Nej, nu ska jag dra härifrån, jag hade chansen nu. Det är nu eller aldrig. När jag tog mitt första steg tog Adam ett hårt grepp runt min midja och bar upp mig över hans axel. Jag slog på hans rygg och började sparka hej vilt. Jag kunde se en skepnad av en bil inte så jättelångt borta. Tänk om det var Harry? Jag försökte skrika genom tejpen. Misslyckat. Tårarna började strömma nerför min kind nu. Jag gav upp, precis som förut. Det var ingen idé att streta emot, det var ingen idé att försöka.
''Bra.'' sa han kallt. En stark lukt spreds i min näsa. Jag börja känna mig avdommad i hela min kropp. Ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Nej Erin, försök att vakna till. Det gick inte. Det blev allt mörkare och mörkare, sedan var jag borta.
Seven Billion People | Chapter 7
Jag hade fällt ner bilens tak så att solen lös starkt mot oss. Blåsten lekte med mitt hår samtidigt som radion var på högsta volym. Det kändes som om Harry hade kört runt i en evig cirkel. Det såg likadant ut överallt - öde. Jag hade frågat Harry flera gånger nu vart vi var påväg, men det enda han gjorde var att le mot mig och förbli tyst. Det irriterade mig, ibland hatade jag överraskingar. Bilen började sakta ner. Brummande ljud hördes från bilen. Jag kollade förvånat på Harry. Inte skulle vi väl stanna här? Det är ju helt öde här, och då menar jag verkligen öde.
''Harry, what are you doing? Why are we stopping here?'' frågade jag oroligt. Harry gav mig en rädd blick.
''I-I don't know'' sa han tyst. Han kollade på bilens bensinmätare. ''We're out of gas, Erin...'' fortsatte han. Jag slog honom på armen och sparkade upp bildörren. Ärligt talat, kunde han inte kolla att bensinen var full innan han planerade att tvinga med mig på en sånhär lång ''resa''? Jag gav Harry en kall blick.
''Erin...'' sa han.
''You must seriously be out of mind! You were forcing me, to go on this trip with you, and you didn't check the gas first?'' skrek jag. Jag fiskade upp min mobil - den var död. Jag gav mig ifrån en irriterad suck innan jag slet åt mig Harrys mobil. Han hade ingen anslutning.
''I'm sick of you Harry'' fräste jag och vände på klacken.
''Erin, please!'' ropade han efter mig. Jag visste inte vart jag skulle gå, men en sak var jag säker på, jag skulle gå bort från Harry. Fotsteg hördes bakom mig. Harry grep tag om min arm och vände mig om.
''Erin, I'm sorry okay? I thought the gas would last, it's not my fault!'' ursäktade han sig.
''No, really. Whos fault is it then?'' frågade jag ilsket. Harry stammade fram ett par ohörbara ord innan han gav sig. Hans blick fall neråt mot den torra marken.
''You know what, Erin? I'm the one who should be sick of you. I'm trying so hard to make you happy, but all you give back is anger! Adam was right, you're a stupid slut'' fräste Harry. Jag stod där med öppen mun och bara stirrade på Harry. Tårarna brände bakom ögonlocken.
''Okey, if that's what you think about me. Goodbye'' avslutade jag och sprang därifrån med tårarna rinnadnes nerför min kind. Harry gav ifrån sig en suck och drog handen genom sina lockar. Nu orkade jag inte mer. Jag tänker aldrig mer prata med Harry, eller ens kolla på honom. Han som var min så kallade bästa vän.
Nattens kyla tog över mig. Dum som jag var hade jag inte ens tagit med mig en jacka, men så hade jag inte trott att något av det här skulle hända. Jag tog upp min mobil igen och försökte starta den. Det funkade inte. Jag la mig ner suckandes och vilade mitt huvud mot den kalla marken. Jag hade ingen annanstans att sova, och som det såg ut nu så skulle jag få stanna här över natten. Jag slöt mina ögon i försök att somna. Det funkade inte, men jag hade fortfarande ögon slutna. Egentligen borde jag vara rädd, men jag var fortfarande sårad. Ett par starka armar la sig runt om midja. Jag började sparka som en galning. Jag försökte vända mig om men det funkade inte.
En bekant hes röst hyschade mig.
''Erin, it's just me - Harry''
''Get off me, Harry. I don't want to be near you'' sa jag tyst.
''I'm sorry, Erin. I were so angry at myself that I forced it on you. You're not a slut, I'm so sorry. Please forgive me'' bönade Harry skakigt. Hans grepp om mig mjuknade.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Hur mycket jag än ville förlåta Harry kändes det fel. Hans varma andetag kittlade mot mitt öra. Jag vände mig om mot honom och stirrade rakt in i hans emeraldgröna ögon.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Hur mycket jag än ville förlåta Harry kändes det fel. Hans varma andetag kittlade mot mitt öra. Jag vände mig om mot honom och stirrade rakt in i hans emeraldgröna ögon.
''Erin?'' viskade Harry.
''Yes'' svarade jag.
''Does that mean that you forgive me?'' frågade han osäkert. Jag nickade. Han gav ifrån sig en suck av lättnad innan han förde mig närmare honom. Jag la mina armar runt hans nacke och lät mig luta mitt huvud mot hans bröst. Det här kändes så fel men ändå så rätt på samma gång. Att vara så nära Harry, faktiskt känna hans värme. Men det var fel, jag och Harry var fel. Jag dejtade Connor, och Harry hade en annan tjej. Ändå kändes det bra, tänk om det faktiskt fanns en möjlighet över att det skulle kunna bli jag och Harry? Jag sköt bort den tanken på en gång. Harry gillade inte mig, inte på det sättet, och somsagt har jag Connor, och jag gillar ju Connor. Tror jag.
Seven Billion People | Chapter 6
Gemma hade åkt bort över helgen. Om jag ska vara ärlig, har jag inte sett henne så mycket, men jag hade fortfarande resten av sommarlovet på mig. Mamma hade hittat ett hus och bestämt att vi ska flytta dit när sommaren väl var slut. Jag vet inte om jag längtade eller inte. Tänk om han skulle skada mig mer då? Förhoppningsvis var det slut mellan mamma och Adam tills dess. På ett eller annat sätt skulle hon nog få reda på det, hoppas jag.
Persiennerna i mitt sovrum var nerdragna. Små ljusglipor lyckades smyga sig in. Ihopkurad i sängen halvsov jag med mobilen nära ansiktet.
Harry slog upp dörren. Jag kisade mot honom. Han gav mig en snabb blick innan han fortsatte mot det stora fönstret i rummet. Han drog upp persiennerna så att det starka solljuset mötte mitt ansikte. Jag gav mig ifrån ett stön och satte mig upp i sängen trött.
''What are you doing Harry?'' fräste jag och la mig ner igen. Han gick fram med beslutsamma steg mot mig. Ett retsamt leende lekte på hans läppar.
''What are you doing Harry?'' fräste jag och la mig ner igen. Han gick fram med beslutsamma steg mot mig. Ett retsamt leende lekte på hans läppar.
''Wake up sunshine'' sa han mjukt och la sin hand på min rygg. Det kändes konstigt. Känna Harrys hand på min rygg, men det kändes bra. Konstigt nog. Jag vände mig mot honom och möttes av hans perfekta gröna ögon.
Sluta. Jag hade inga känslor för Harry, inte sådana känslor i alla fall. Han var min bästa vän, det var det enda.
Sluta. Jag hade inga känslor för Harry, inte sådana känslor i alla fall. Han var min bästa vän, det var det enda.
''Seriously, Harry. What du you want?'' frågade jag och gäspade. Han svarade inte. Istället drog han bort täcket från mig. Jag kände hur hans blick fastnat på mig. Jag blev helt röd och skamsen. Iklädd i korta mjukishorts och ett linne bar han upp mig ur sängen. Han fortsatte mot badrummet, och gick förbi Adam som satt i morgonrock i köket med en tidning i handen. Han och Harry utbytte kalla blickar innan hans blick fastnade på mig. Han log snett mot mig. Jag kände hur illamående jag blev. Fan ta dig din jävel, tänkte jag.
Harry släppte ner mig i badkaret. Jag blåste bort en hårslinga från ansiktet och kollade upp på Harry. Han såg så mystisk ut med det där fånigt underbara leendet lekandes.
''So, what now?'' undrade jag.
''Brush your teeth and fix yourself, or whatever you do. Ehm... just brush your teeth, you don't need any make up.. or whatever'' fumlade han pinsamt och gick ut ur badrummet. Jag skrattade för mig själv.
Utan att ens ge Adam en blick gick jag ut ur huset. Sa hejdå till Robin, Anne och mamma och fortsatte sedan till Harry. Där satt han, i hans bil vid uppfarten. Han hade solglasögon på sig och en t-shirt med ett par vanliga jeans. Hans lockar låg perfekt. Jag kände hur mina mungipor drogs upp. Jag satte mig i framsätet bredvid honom.
''You look good, love'' sa han leendes. Jag kollade ner på mina kläder, som om jag glömt vad jag klätt på mig. Jag hade på mig en vit korsett instoppad i min högmidjade shorts.
''Thank you'' sa jag glatt. Jag satte på radion, och genast spelades en låt som jag tyckte om. Harry körde iväg därifrån.
''This song is pretty catchy'' sa jag och började sjunga med i låten. Harry skrattade åt mig, sen så började han sjunga han också. Vi mötte varandras blickar och skrattade. Sen så fortsatte vi sjunga med i låten.
Imorgon
hej! ville bara ge er en liten update att kapitel 6 av i Seven Billion People kommer upp imorgon. kommer ihåg att jag hade svarat att det skulle komma upp igår, men jag skrev ett kapitel på One and only istället. men jag lovar, imorgon så släpper jag kapitel 6. xx
One and only | Chapter 5
Doften av kaffe var spridd i kafét. Folk pratade i mun på varandra, utan att man märkte det fanns det vissa som trängde sig i kön. Jag, Lea och Miriam satt vid ett bord bredvid fönstret. Regnet smattrade mot fönstret. Frågorna om dejten strömmade ut ur dem. Jag älskade dem, verkligen, men ibland var dem för nyfikna.
''Okey, take it easy! One question at a time, please'' sa jag lugnt. Lea och Miriam flinade.
''If you say so... Where did he take you?'' frågade Lea.
Jag log stort.
Jag log stort.
''To a mall'' jag vet att det inte lät så romantiskt. Lea och Miriam utbytte blickar. Miriam rynkade pannan. ''I know, I know, but it was fun!'' sa jag.
Lea suckade.
''He couldn't take you to, I don't know, a resturant?'' sa Lea.
''No. But he did it very romantic there, it was low lights almost everywhere. And you know that fountain, that's never on? Wopa, guess what? It was on!'' sa jag ivrigt. De himlade med ögonen åt mig. Miriam log mot mig.
''Did he kiss you?'' undrade Miriam blygt. Lea började skratta åt mig när hon såg hur jag rodnade. Vi skrattade tillsammans.
''Yes, he did actually'' sa jag tyst och la en hårslinga bakom örat. Jag virade runt skeden i cirklar i det varma kaffet som jag kollade ner på. Det är lite pinsamt om dem skulle få se hur mycket jag rodnade. Mer än förut var det i alla fall.
''We already noticed it'' skrattade Lea. Jag fnissade och drack en klunk av kaffet. Jag hade helt och hållet glömt bort att kaffet fortfarande var varmt. Jag ställde mig upp.
''It's hot, hot, hot, hot!'' skrek jag. Jag hade min tunga ute och viftade med händerna. Som om det skulle hjälpa. Lea och Miriam kollade på mig förvånat, innan dem brast ut i gapskratt. Jag kollade på dem irriterad. Många blickar vändes mot mig. Flera personer stirrade på mig som om jag vore helt knäpp. Visst, jag skulle också stirrat om det fanns en tjej som ställde sig upp och började skrika att kaffet var för varmt. Samtidigt som hon hade tungan ute för att det brändes och viftade med händerna. Jo, det skulle jag också gjort.
''Can someone give me water? Please!'' ropade jag i kafét. Det här var hur pinsamt som helst, men just nu var jag nästan tvungen. Någon knackade lätt på min axel. Jag vände mig om. Jag hade fortfarande tungan uträckt, så ni kan ju bara tänka er hur löjlig jag såg ut!
Jag möttes av ett par emeraldgröna ögon. Han log mot mig, gav mig flaskan med vatten och rufsade till sina lockar. Harry.
''Thank you, Harry'' tackade jag och tog två stora klunkar av vattnet. Min tunga gjorde fortfarande ont, men det hjälpte. Jag ställde ner flaskan på bordet och satte mig igen. Harry drog ut stolen bredvid mig och satte sig där.
''Lea, Miriam, this is Harry. Harry meet Lea and Miriam, my best friends'' presenterade jag dem. Lea och Miriam sa ''hej'' i kör.
''So, how do you two know eachother?'' frågade Miriam mig och Harry. Lea nickade instämmande.
''Well, I met him at Eds place. We played fruit ninja'' sa jag.
''Yes, in real life'' fyllde Harry i. Den här gången var det min tur att nicka instämmande. Jag kunde inte att undgå hur Harrys blick fastnade på Lea. Lea fick rosiga kinder när hon märkte det. Hon kollade ner på bordet och log sen upp mot Harry.
''Hm, I think that Miriam and me should go'' sa jag och drog med mig Miriam. Hon kollade irriterat på mig. Förmodligen ville hon stanna kvar och se hur mycket Lea rodnade. ''Goodbye, lovebirds'' fortsatte och vinkade hejdå. När vi var ute skrattade jag och Miriam samtidigt.
''I think they might like eachother, or do I have wrong?'' skämtade Miriam.
''Yeah, maybe'' sa jag och skrattade. Regnet föll ner mot oss. Det som förut varit ett stillsamt regnet som smattrat löst förvandlades nu till hårda droppar i form av ösregn. Jag och Miriam kollade på varandra oroligt. Hennes hår (och mitt med säkert) hade blivit alldeles blött och små lockar reste sig lite här och där.
''Where are your umberella?!'' frågade Miriam mig. Jag kollade på henne förvirrat.
''I don't have a umberella!'' skrek jag. Vi kollade på varandra igen. Miriam la handen för pannan med en suck. Hon såg så allvarlig ut. Jag började skratta. Hon kollade strängt på mig innan hon började skratta hon med. Jag tog tag i hennes arm och sprang till närmsta busshållsplats med tak. Vi andades med djupa andetag innan vi brast ut i skratt igen. Jag kramade ut vattnet ur mitt hår. Miriam gjorde detsamma. Tre småungar stirrade på oss med stora ögon.
''You're weird'' sa den ena med lockigt långt hår.
''Thank you, love. Isn't it good to be weird sometimes? Yes, yes it is'' sa jag, och ja, jag svarade på min egen fråga. Barnen fortsatte att kolla konstigt på oss tills deras mamma och pappa kom. De stirrade på oss underligt. Värst vad alla ska stirra på en idag.
Miriam log mot mig.
''They stare at you because you look fine as hell. Especially with your very ''dry'' hair and your dry clothes'' skrattade hon fram.
''Right back at ya darling'' skämtade jag. Hon slog till mig hårt på armen. Jag kved till ett aj och kollade argt på
henne.
''Saphead'' mumlade jag och fortsatte kolla på henne.
''Goat'' svarade hon. Get? Jag kollade på henne underligt och började skratta. Jag la handen för munnen och fortsatte att skratta. Miriam började skratta med mig. Jag kippade efter luft mellan skrattattackerna. Bussen stannade framför oss och vi klev in med blöta steg.
Busschauffören gav oss en konstig blick när vi klev på bussen. Vi gick till några lediga platser längre bak. Resten av folket som satt i bussen blickar brände i nacken. Men jag brydde mig inte. För en gångs skull, så brydde jag mig faktiskt inte.
Vi slog oss ner på platserna mittemot två killar, det var dem enda platserna kvar. De log upp mot oss. Miriam log tillbaka mot dem medans jag ignorerade dem. Ibland brukar jag tro att Miriam flirtar med alla killar som hon ser, tyvärr. Jag log åt tanken och fnissade ohörbart. Mobilen i min genomblöta flickan vibrerade till lätt. Jag tog fram den. På displayen stog det ''1 message - Ed''. Jag öppnade smset glatt och läste vad som stog.
''Hi love, want to do something with me next week? x''
''Yes, sure. Can't talk more right now, sorry. Catch you up later x''svarade jag snabbt. Min mobil var för blöt för att kunna smsa med för tillfället. Jag la tillbaka den i fickan. Miriam hade börjat starta upp en konversation med killarna mittemot. Jag log mot henne och lät min blick vandra bort mot fönstret. Snart skulle jag av.
Seven Billion People | Chapter 5
Harry kollade på mig med stora oroliga ögon. Jag blinkade bort några tårar som försökte smita. Han öppnade munnen som för att säga något, men ångrade sig genast. Istället satte han sig bredvid. Han la armarna runt min midja och kramade om mig beskyddande. Nu kunde jag inte hjälpa det längre, tårarna strömmade nerför min kind. Harry kollade upp på mig och torkade bort några tårar. ''What happend?'' frågade han tyst. Jag svarade inte, jag ville men kunde inte.
''He h-h-hit...'' jag kunde inte fortsätta tills hela min röst sprack. Jag grät mot Harrys axel. Han tröstade mig lugnt. Jag snyftade högt. Hans fingrar lekte med mitt hår lugnande.
''Was it Adam?'' frågade Harry. Jag nickade. Han reste sig upp och kollade runt i rummet. ''Where the fuck is that dickhead?'' undrade han ilsket. Jag ställde mig halvt och drog löst i Harrys tröjärm.
''Harry, please. Don't tell anyone. Let Adam be, please'' bönade jag. Han kollade på mig. Man kunde se ilskan i hans blick. Harry var arg, på riktigt.
''No. No I won't'' sa Harry kallt. Jag skulle precis motargumentera när Harry avbröt mig. ''Erin, he abused you! I don't want to know what more he did to you, but you can't just keep it for yourself! You know I'm right''.
Jag kollade ner mot golvet med händerna i ansiktet. Jag ville inte, men Harry hade rätt. Det hade han.
''But... I can't, Harry. I think he's gonna hurt me anymore then, and maybe hurt mum. He doesn't love her like she loves him. He used her, and I know that he can hurt mum more than he hurt me. He's sick, Harry. If he wan't he can hurt you too''. Harry var tyst. Förhoppningsvis förstog han hur farligt det här var. Han nickade och gick runt i en cirkel, om och om igen.
''Harry...'' sa jag tyst. Han kollade upp på mig med oroliga ögon. "Please..."
Han kollade fundersamt ner mot golvet igen. "I'm only doing this for you but if he hurts you again, you know what I do". Jag nickade. Jag gick fram till honom och kramade om honom hårt.
"Thank you, curly" sa jag och bredde på ett litet leende. Bakom alla dessa lockar kunde jag se ett litet leende på hans läppar.
Erin hade somnat på mitt knä, och jag ville inte väcka henne. Utanför kunde jag höra röster. Jag kunde tänka mig vem som var där ute. Dörren slogs upp och in kunde jag se mamma, Robin, Erins mamma och Adam komma. Min blick fastnade på Adam. Han bara stog där och log som en idiot, precis som om han inte gjort något. Som om han vore oskyldig. Jag förstog på en gång att han drog ut på tiden. Varsamt väntade han tills alla andra gått in i köket, hejat på mig och givit Erin en mjuk blick. Men det gjorde inte Adam. Han drog fortfarande kvar i hallen. Med bestämda och självsäkra steg gick han fram mot mig, som hade Erin sovandes på omritat knä. Jag hade lekt med hennes hår innan, men nu när jag stod öga mot öga mot Adam, slutade jag.
"I already know that Erin warned you, that slut can't keep a secret. But for safety, I want you to know, that I can be, hm... not so nice. So I'm just gonna say it once; keep your nose out of this. This is between me and Erin, not you" avslutade Adam med ett lömskt leende. Jag kollade ilsket på honom.
"Arsehole" kved jag. Adam skrattade tyst.
Isn't she beautiful?" sa Adam och räckte fram sin hand mot Erins kind. Jag slog bort hans hand och kollade varnade på honom.
"Don't you ever touch her again, you sick bastard" fräste jag. Adam bara log mot mig. Jag kollade ner på Erin som sov så fridfullt.
"Oh oh, someone got a chrush on Erin..." retades Adam.
"Shut up" sa jag. Jag log mot honom, i försök att faktiskt skrämma honom. Självklart lyckades jag inte, men det var ett bra försök av mig i alla fall. Typ. Adam gav Een en sista blick tills hans gick iväg mot köket, där dem andra var. Han skulle inte få komma undan med det här, det kan jag lova.
Svar på tal
Länkbyte - Emilia & Ebba
Emilias sommar har hittills varit en av dem bästa. Hon har fått en ny bästa kompis och några helt underbara killkompisar. Det finns bara ett litet problem, sommar lider mot sitt slut och kommer de nya vännerna verkligen hålla kontakten med varandra? Killarna som är med i ett världs känt band åker på turné, Emilia åker tillbaka till Sverige och hennes bästa kompis ska börja jobba på Hollister igen. Allt blir inte som det var tänkt, men det kanske blev bättre? Det får ni reda på om ni fortsätter läsa A Million More Years Part2!''
Tryck på bilden för att komma till Emilia & Ebbas fina blogg! xx
One and only | Chapter 4
Ed kollade upp på mig med en osäker blick. Jag log ner mot honom.
''Do I have to?'' frågade han skakigt. Jag nickade som svar.
''Come on, Ed!'' peppade jag skrattandes. Han kollade ner mot golvet och skrattade tyst. Sedan backade han några steg för att ta sats.
''1.. 2.. 3...'' räknade Ed. Han sprang fram till rulltrappan och hann springa upp några trappsteg, men sen så ramlade han. Jag brast ut i gapskratt.
''Oh my god, are you okey?'' undrade jag. Han kollade upp på mig tomatröd i ansiktet av skratt, nickandes.
''Last try, thereafter you can go on the normal escalator'' sa jag.
''Last try, thereafter you can go on the normal escalator'' sa jag.
Han gjorde samma sak igen, tog sats räknade och sprang. Den här gången hann han upp till sista trappsteget, sen så hoppade han därifrån. Jag sprang fram till honom där han låg helt utmattad på golvet.
''See, you did it! Good boy'' jag satte mig ner på huk bredvid honom och log mot honom.
''What did I win?'' frågade han glatt.
''The honor''
''No, are you serious? Did I fall and hit myself, because of honor?!''
''I were kidding, take a chill pill! You won a special ice cream, made by me, free!'' fnissade jag.
''That sounds better''. Jag ställde mig upp och räckte fram min hand mot Ed. Han tog tag i den och jag hjälpte honom upp. När han hade ställt sig upp ordentligt började vi gå mot glassbaren, hand i hand.
Jag hade ställt mig bakom disken och klätt på mig att enkelt rosa förkläde över mina vanliga kläder.
''Can I help you sir?'' frågade jag Ed tillgjort. Han höjde ena ögonbrynet och ställde sig rak i rygg.
''Can I get you on my ice cream?''. Jag skrattade.
''That one sucked, Ed'' skämtade jag.
''Yes, I know that my fair lady'' sa han skrattandes. ''Anyway, I want a soft ice cream with cola sauce, please''.
Jag tog en bägare och tryckte sen ner glassmaskinens ''spade''. När jag var klar räckte jag fram den mot Ed och gjorde en egen glass till mig. Sen tog jag av mig förklädet och gick ut till honom.
''You're pretty good at this''
''I know, right?'' sa jag glatt. Han skrattade åt mig.
''Let's go to the ballpit'' föreslog Ed. Jag nickade och vi båda kastade iväg våra färdigätna glassar och sprang mot bollhavet.
Med stora steg sprang jag före Ed mot bollhavet. Vi hade slagit ett vad - den som kommer sist skulle erkänna att man var sämst och säga att den som vann var bäst, samtidigt som vinnaren skulle filma in och sen lägga ut det på förlorarens facebook. Which sucks for him, eftersom det är han som är den kändaste av oss. Jag kastade en snabb blick bakåt. Ed var inte där. Jag kollade framåt igen och såg hur Ed sprungit ikapp mig utan att jag märkt det.
''Gotcha'' sa en skrattandes Ed samtidigt som han sprang. Jag svarade inte. Istället tog jag ännu större steg och börja springa snabbare. Inom några sekunder sprang jag bredvid Ed.
''Gotcha'' härmade jag honom. Han muttrade något ohörbart. Sedan log han utmanade mot mig. Jag log tillbaka mot honom. Där borta var bollhavet. Jag visste att jag var före Ed, för lite bakåt kunde jag höra ett svagt flåsande med springande steg. Jag log nöjt.
Nu var det bara en meter kvar, så jag när jag var uppe i farten hoppade jag mot bollhavet - och det var inte som väntat. Ni vet, när man alltid tror att det ska vara mjukt när man dyker ner i ett bollhav? Feeeeel. Tvärtom faktiskt, det gjorde ont. Jag gav ifrån mig ett stön innan jag skrek till Ed skrattandes:
''I won, you loser!''. Ed var framme. Han stog lutad mot en vägg samtidigt som han tog igen andan.
''Yey, you won'' sa han sarkastiskt.
''Okey, get ready. Stand straight, smile and say the words'' sa jag och snodde åt mig Eds mobil.
Ed harklade sig lite.
''Hi, I'm Ed Sheeran and I suck. Millena is the best, you won. Grats'' suckade han. Jag skrattade åt honom innan jag slutade filma. Så la jag upp det på hans facebook ''Because of you'' och en taggning med mitt namn. Jag kollade upp stolt mot honom.
Jag kollade igenom hans händelser, de var redan fulla.
Han hoppade in i bollhavet och satte sig bredvid mig.
Han hoppade in i bollhavet och satte sig bredvid mig.
''You're happy now?' frågade han mig. Jag nickade och kramade om honom löst.
''I like you Mill, but I don't know so much about you'' sa Ed. Han hade gett mig ett nytt smeknamn - Mill. ''So, tell me something about you'' fortsatte han. Ett lyckorus sprang igenom mig när han sa att han gillade mig.
''Well, okey. I can be kinda crazy sometimes, if you haven't noticed. Mostly I'm with my best friends - Lea and Miriam -, and watching films. My favorite films must be A walk to remember and The hunger games. And my favorite tv-shows is Degrassi, Awkward, and yeah, Gossip Girl. That's pretty mutch it'' avslutade jag. Ed nickade mot mig mystiskt.
''Okey, what?'' undrade jag.
''Oh, nothing'' sa han. Han reste sig upp lätt och gick iväg en liten bit från mig. Han satte sig på huk och tog upp något i famnen, Sen vände han mot sig med ett stort flin på läpparna.
''Let the war begin!'' skrek Ed och började kasta bollar på mig. Jag satte mig upp hastigt och tog tag i några bollar jag med och kastade på honom. Jag missade honom de flesta gångerna, jag var inte direkt den bästa prickskytten. Han skrattade åt mig högljutt. Till slut bestämde jag mig för att springa mot honom i högsta fart och kasta alla bollar som jag hade i famnen på honom, på en och samma gång. Ett förvånat ansiktsuttryck spreds på hans ansikte. Jag puttade honom så att han ramlade mjukt i bollhavet. Vi båda skrattade. Jag tog upp ännu mer bollar och fortsatte kasta dem på honom.
''I think I won once again'' sa jag med näsan i vädret. Ed svarade inte, istället kastade han sig mot mitt ben och tog tag i det så jag ramlade jag med. Han skrattade länge åt vad han nyss gjort. Jag muttrade något svärord tyst och blåste bort en hårslinga från ansiktet.
''Really?'' sa han och gick med försiktiga steg mot mig. Han lade sig bredvid och kollade på mig med sina vänliga underbara blågröna ögon.
Ed la sin hand försikigt på min rygg och tryckte mig lite närmre honom. Jag la mina armar runt hans nacke.
Jag kunde höra hans andetag. Värmen från honom fick mig att rysa till. Jag kan lova, att jag aldrig någonsin har känt såhär för en kille. För någon. Jag var kär, på riktigt. Han kom allt närmre mig. Våra pannor nuddade varandra. Vi fortsatte att kolla in i varandras ögon som om vi vore förtrollade. Jag lutade mig ännu närmre mot honom och våra läppar snuddade. Han kom ännu en gång närmre och på riktigt nu möttes våra läppar. Det varade inte så länge, men tillräckligt länge för att veta att Ed var någon speciell, någon som jag aldrig ville skulle försvinna ur mitt liv.
''Have I ever said that I like you?'' skämtade Ed. Jag bet mig på underläppen nervöst mot honom.
''I actually think so, but if you want to know, I like you too. Really, really like you'' sa jag. Själv kunde inte jag förstå att jag ens kunnat säga något så genant. Jag borde hållit det för mig själv, i alla fall ''really, really like you''-biten.
''I also really, really like you, Mill''. Jag kramade om honom hårt som vi låg där i bollhavet. Han besvarade kramen och lekte lite med mitt hår. Han log mot mig brett. Jag log mot honom tillbaka.
♦♦♦♦♦
Nu är äntligen kapitel 4 ute! Jag ber massa gånger om ursäkt, jag ska verkligen försöka ta tag i uppdateringen. Förlåt för det, tack för att ni kollar in bloggen varje dag! Blir så glad att ni ens kikar in, det är jättegulligt av er. Puss på er, taaaaaaack. ♥
