Jag sprang mot min cykel samtidigt som tårarna forsade nerför mina kinder. Hon ljuger bara. Jag satte fart därifrån. Aldrig att jag kommer tillbaka dit. Aldrig aldrig aldrig. Men tänk om det är sant då? Jag skakade bort den tanken. Såklart det inte är sant. Varför lita på en skum kvinna som tror sig kunna se i framtiden? Pfft. Bullshit. En regndroppe fall ner på mitt huvud. Himlen gråter med mig. Från en droppe till hundra. Så småningom öste regnet ner. Åh nej. Inte nu. Bara jag inte halkar nu. 

 

Madame Fortuna hade börjat förstå att jag kände igen henne. Hon höll fortfarande ett hårt grepp om min hand och drog in mig bakom draperiet. Det var mörkt och kallt där inne. Det enda ljuset som fanns var ett stearinljus och några ljusspringor som smygit sin in genom det lilla fönstret. Jag satte mig ner på en stol mitt emot henne. 

-Can I please go? frågade jag osäkert.

-Don't you wanna know about that dream?

-Do you know somethign about it? 

-Well, yes. Yes indeed. 

-Tell me. 

Hon lekte med sitt finger längst linjerna på min handflata. Det kittlade lite. 

-Tell me about your dream.

-I thought you already knew.

-Not everything, fräste hon. 

-Okey, chill, sa jag lungt. To start, it didn't feel like a dream, either a nightmare. It feelt to real. Like...

-That's enough, sa hon strängt. 

Det kokade inom mig. Vilken arrogant typ. Jag drog tillbaka min handflata och reste mig upp. Jag vände på klacken och gick ut ur det mörka rummet. Bakom mig hörde jag några klackar som sprang.

-Wait! Don't you want to know?

-No. Not when you're like that. Mean and cruel. 

-I'm sorry, please stay, bönade hon.

I bakgrunden kunde jag höra kassörskan skratta hånfullt åt Madame Fortuna. Madame Fortuna kastade en arg blick mot kassörskan. Hon blev snabbt rädd och satte på sig sitt pokerface. Jag log, det här var underhållande. 

-Please, sa Madame Fortuna desperat.

-I'll give you one more chance, and that's it. 

-Thank you, sa hon lättat. 

Jag följde med henne bakom draperiet igen och satte mig ner.

 

♦

 

Jag hade suttit där i en halvtimma nu, väntat på att hon skulle berätta för mig. Men hon hade bara babblat på om massa annat nu. Till slut tog hon fram en kortlek. Eller inte en vanlig kortlek, utan det var med bilder på. Jag fick en dålig känsla av dem. 
Hon la ut dem på det runda bordet, och lät mig vända ett kort. Jag tog kortet i mitten. Det var en bild på ett blödande hjärta med en kniv i. 

-Love, the card of love, sa Madame Fortuna mystiskt. Are you in love with someone?

Jag rodnade och fäste fast min blick mot golvet. Jag kunde inte hjälpa att le.

-You don't have to answer, I can see it.

Hon tog bort kortet och blandade om. Sedan la hon ut korten på bordet igen. Jag tog kortet längst ut och vände på det. På bilden var det en lieman som var halvtäckt av dimma. På marken låg en röd ros som hade vissnat. 

-What does it mean? frågade jag oroligt.

Hon kollade upp på mig med en ledsen blick. 

-I'm sorry, but the one you're in love it, something bad gonna happen him. 

-No, no, no, no. That's not true. You're liar! skrek jag. 

Jag ställde mig upp våldsamt och sprang därifrån. Jag vägrade att gråta, trots att det brände. En salt tår lyckades smita. Jag sprang till cykeln och skulle precis börja cykla därifrån när jag hör Madame Fortuna ropa:

-He's gonna die Marissa!

 

Hej fina readers! Jag ska åka utomlands, vilket ger mig möjlighet att kanske inte kunna skriva några kapitel. Men jag håller på att skriva några tidsinställda som kommer den här vecka, och nästa. Så ni får kika in lite då och då. 

Jag kommer hem nästa eller nästnästa vecka, haha jag kommer inte riktigt ihåg. Hoppas ni får en fortsatt bra vecka, hejdå!

 

-Ad, I dreamed such a weird dream last night, sa jag.

Telefon låg på baren medans jag lagade american pancakes till frukost. Telefonen var på högtalaren.

-Tell me.

-It's hard to describe, the dream was really weird. Reeeally weird.

-Just try.

-Okey then, gav jag upp. I were with him. He took me to some random beautiful place, we ate strawberrys, haha. Right after that I were under water. I couldn't swim up. I screamed after his name, but he didn't hear me. I thought I would die. You know, I were under water, couldn't breath, and I just couldn't swim up. Wich is weird, because I can swim. At that moment he helped me up.

-Okey, just get to the end, suckade Adrianna.

-Okey. In the end a strange voice said to me ''poor little girl, thinks she can escape from my arms''. Don't know what she meant really. Okey I was trapped, but what ever.

-Haha, omg. What a strange dream.

-Haha, yeah. But it wasn't really a dream, or a nightmare. It felt so real. Do you know what I mean?

-No.

Jag skrattade.

-Gotta go now, gonna eat american pancakes. Come over if you want?

-That's sweet, but no thanks. I gotta babysit Tom, suckade hon.

Tom var Adriannas lillebror. Han var 6 år gammal och brukade alltid leka med Eliah och ibland Emah - min lillebror och lillasyster. De är tvillingar.

-Hey, Walters, wait! My mom know a woman who can see in the future, or something like that. I can give you the address and then you can go and check what the dream was about.

-That would be nice, thanks.

-I sms you the address later, must ask mom before she goes to work. Bye!

-Bye Ad.

 

Jag skärde jordgubbarna försiktigt. Jag var rädd att jag skulle råka skära mig, det hade jag gjort när jag var liten. Skulle hacka morötter och så märker jag inte vart mina fingrar är, och så poff - är en liten bit av mitt finger borta. Jag var väldigt smart som barn, säger vi...

Efter att jag skärt klart jordgubbarna kupade jag min hand och höll i jordgubbarna försiktigt och gick ut till trädgården, där jag lagt pannkakorna i en stor tallrik och ett glas juice. Bredvid ligger två små skålar - en med smält choklad och den andra ska jag lägga jordgubbarna i.

Jag satte mig ner och hällde den varma chokladen över en av pannkakorna.

 

♦

 

Det var soligt ute, så jag hade bestämt mig för att sola. Just nu var jag blek som ett spöke. Det pep till. Jag tog tag i min mobil och läste smset från Adrianna. ''Sugarspoonstreet 36''. Jag skrattade åt adressen. Sugarspoonstreet. Aldrig hört talas om den gatan förut. Och jag har bott här i hela mitt 18-åriga liv. Jag reste mig upp och gick in i huset för att byta om. Jag satte på mig ett vanligt enkelt vitt linne med ett par jeans. Jag satte på mig min skinjacka. Jag vet att det är varmt ute, men den är inte så varm av sig, och den går bara till revbenen.

Jag låste om dörren och började cykla iväg. Jag hade kollat upp gatan på mobilen och det låg bredvid min mammas kompis frisörsalong. Det tog inte alls lång tid att cykla dit. Ungefär tio minuter/en kvart.

 

Jag vaknade av en doft av mat. Den starka solen lyste på mig, och jag var tvungen att kisa för att se klart. Framför mig stog Zayn med en stor McDonalds påse.

-Look what I fished up, skämtade han.

Jag skrattade till hans dåliga skämt. Hans satte sig på huk bredvid mig.

-I don't know what you usually order, but I took chicken nuggets with frites.

-It doesn't really matter, I can eat anything right now!

Zayn skrattade till. Han gav mig min mat och en cola. Jag slängde i mig all mat. Nom nom nom. Jag kollade försiktigt mot Zayn med en kycklingbit och pommes i munnen. Han började gapflabba åt mig. Jaha, så rolig såg jag ut. Fast i och försig, det skulle jag också göra.

 

♦

 

Jag kysste honom farväl och sprang in genom dörren. Som vanligt låg Adrianna i soffan och tjockade i sig godis samtidigt som hon kollade på tv. Jag hade fortfarande på mig Zayns hoodie. Den var mysig, men jag hade lovat honom att ge tillbaka den nästa gång vi skulle träffas.

-Hi Ad, sa jag.

-Oh, hi Marissa. So... tell me everything! sa Adrianna ivrigt.

-Haha, I will, just gonna change outfit.

-Okey, but hurry!

-Yeah yeah, sa jag och småflinade.

 

Jag hade klätt på mig ett par ljustorka shorts med ett bälte till. Ett stickat linne med en svart top under. Som accessoar hade jag valt ett enkelt halsband.

Adrianna satt fortfarande i soffan och väntade på att jag skulle komma. Hon kollade upp mig och gjorde en gest med handen som visade att jag skulle sätta mig bredvid henne. Jag satte mig ner på den mjuka soffan mittemot Adrianna och flinade.

-Come on! Tell me everything! sa hon exalterat.

-I will, Ad. Take a chill pill, skämtade jag.

-Yeah yeah, just tell me, sa hon och fnissade.

-Okey, It started with that Zayn..., började jag.

Jag berättade om hela kvällen. Om den romantiska middagen, att jag fått reda på att Zayn inte kunde simma men att jag fick ner honom i vattnet ändå, o så vidare.

Adrianna började att fangirla.

-Omg, this is so freakin' cuuute!

-Shut up! sa jag skämtsamt och började rodna.

-Zayn and Marissa is sitting in a tree...

-Ad, shut your mouth!

Hon nöp mig i kinderna och skrattade samtidigt.

-I know you love me, Walters.

Jag gjorde losertecknet till henne. Haha, fan va barnsliga vi var ibland. Adrianna ställde sig upp och började dansa. Hon dansade allt längre och längre bort ifrån mig. Hon sjöng något ohörtbart.

-I'm getting ice cream! Do you want some? frågade Ad.

-Yeah, sure.

Adrianna försvann in i köket. Så länge letade jag efter någon film som vi kunde titta på. Jag och Adrianna hade gått och hyrt några filmer häromdan, men jag kunde inte hitta någon av dem. Adrianna klampade in i vardagsrummet med en sked i munnen. Den här gången med Ben & Jerry's Half Baked och en film i andra handen och en till sked. Jag kisade för att se bättre vilken film hon hade. White Chicks. En klassiker. Det var både min och Adriannas favoritfilm.

-Woho, White Chicks! tjöt jag.

Det här skulle bli en bra dag.

 

 

 

-When I were little, I used to come here when I wanted to be alone, sa Zayn. It's was my favorite place. And it still is.

Helt plötsligt började han se lite nere ut. Hans mungipor drog sakta ners och hans blick föll ner mot träplankorna.

-Hey, what is it? frågade jag samtidigt som jag reste mig upp och satt rakt. Jag la händerna mjukt på hans axlar och tittade oroligt på honom. Zayn? What is it, babe? försökte jag en gång till, men fick inget svar.

Jag väntade mig inte på att få ett svar ifall jag skulle fråga igen, så jag kramade om honom hårt. Jag kysste sedan honom ömt på kinden.

-I'm sorry. I didn't mean to be sad, I just get that sometimes.

-Don't say that you're sorry, I know how it is.

-You're the best, sa han och kysste mig.

Jag reste mig snabbt upp ur hans famn och sprang nerför stegen och ner till sjön.

-Catch me if you can! ropade jag.

Jag såg ur ögonvrån hur Zayn snabbt klättrat ner och börjat spinga efter mig. Jag skrattade samtidigt som jag fortsatte att springa.

Det var mycket längre ner till sjön än vad jag trodde det skulle vara. Jag som inte hade bra kondition alls blev redan trött, men jag fortsatte ändå. Det här var roligt.

 

Jag sprang ner i vattnet och fick massa vatten i ansiktet. Det blev allt tyngre att gå när man var nere i vattnet. Jag fortsatte djupare tills vattnet nådde ända upp till strax nedanför höfterna. Jag dök ner i vattnet och simmade.

-What the hell are you doing, Marissa? skrattade Zayn.

Jag var nu i djupare vatten och vattnet nådde upp till min mage. Jag vände mig mot honom och bara log. Gjorde en gest med pekfingret som visade att han skulle komma hit.

-Come on Marissa! Can't we go up to the treehouse again? Please.

-No! This is fun!

-But, but, I can't swim!

-Are you serious?

-Yeah, sa han och rodnade.

-Aw, that's so cute!

Jag hörde hur Zayn skrattade för sig själv. Jag var bra konstig jag. Med snabba simtag simmade jag till honom. Tog tag i hans hand och förde honom längre bort. Där jag var förut. Jag slängde en snabb blick mot Zayn. Man kunde se rädslan i hans ögon. Snabbt började skuldkänslorna bita i mig.

-We can go back, if you want.

-No no, I want to do this.

-Are you sure? frågade jag för säkerhets skull.

-Yepp. Don't worry babe.

Jag tog ett fastare grepp mot hans hand. Vi var snart där. Jag släppte taget om hans hand och dök ner i vattnet. Jag simmade dit där jag var förut. Zayn stog ungeför tio 5 meter ifrån mig. Han gick sakta osäkert fram till mig. När han väl var framme vid mig tog han ett stadigt grepp om min hand. Han var som en liten unge. Jag fnissade.

-Are you sure you don't want to go back?

-Yepp.

-Okey then.

Zayn dök ner i vattnet. Det förvånade mig eftersom han faktiskt inte kunde simma. Men han satt bara där. Jag dök ner jag med och försökte sätta mig ner. Jag var inte så värst graciös av mig. Det var suddigt men ändå kunde jag se hur ett litet leende prydde Zayns läppar. Jag simmade närmre honom och försökte sätta mig på hans knä.

 Jag lutade fram huvudet och våra läppar möttes, förvånad över hur länge vi kunde stanna under vattnet. Nu såg vi säkert ut som ett utav dem där perfekta paren som egentligen bara finns på bild, som lyckas kyssa varandra under vattnet. Enda skillnaden var nog att vi säkert såg klumpigare ut, och att vi inte var sådär 'perfekta'. Perfekt är tråkigt. Och ingen är perfekt, fastän att Zayn var min definiton av perfekt. Vi båda steg upp ur vattnet fort när vi kände att det kändes som om huvudet skulle explodera pågrund av att vi höll andan för länge.

Vi reste oss upp och gick ur sjön. Zayn hämtade några tjocka grenar och tände eld på dem med sin tändare. Himlen var blandad med massa färger - lila, rosa, röd, gul & orange. Solnedgång. Jag visste inte hur mycket klockan var, men det kändes som om den var halv tio. Mina ben var helt slut. Hela jag var det. Jag var helt enkelt utmattad efter världens bästa dag med världens bästa kille. 

Vi båda låg på gräset och kollade upp på himlen. Pratade om allt mellan himmel och jord. Zayn hade tagit med sig en hoodie som jag fick låna (som var för stor för mig, men det var mysigt), eftersom jag var dygnsur efter att ha simmat i sjön. Zayn var också det, men han hade tagit med sig extra kläder eftersom han hade tänkt att vi ändå skulle badat. Trots det glömde han badkläder. Haha.

Jag hade huvudet mot hans bröst och kunde höra hans andetag. Känna värmen som han gav. En tjock stor filt låg över oss efter att det börjat kännas kallt. Jag gäspade stort. Zayn skrattade. Han visste att jag var trött.

Mina ögonlock kändes allt tyngre och tyngre, och jag skulle nog somna när som helst.

-I love you Zayn, sa jag och somnade sedan.

-I love you too, sa han och kysste mig mukt på pannan.

 

 

-Hello gorgeous, flirtade Zayn.

Jag rodnade. Jag hade svårt för att ta åt mig komplimanger, men när Zayn sa det så kändes det på något vis äkta. Att han verkligen menade det.

-Hi handsome!

Jag satte mig i sätet bredvid honom.

-Before we go, I gotta do something, sa han hemligthetsfull.

Zayn tog fram en ögonbindel ur fickan. Han sträckte sig mot mig och knöt fast den så jag inte kunde se någonting. Jag skrattade till.

-What are you doing? frågade jag lite nervöst.

-It's a suprise, but don't worry.

-Okey then.

Zayn körde iväg från uppfarten. Han satte på radion. Det spelades en Mario låt, jag kommer dock inte ihåg vilken av hans låtar. Men jag älskade den här låten förut, och jag kunde fortfarande lite av texten.

-Oh, I love this song! sa jag.

-Your true beauty's description, sjöng han. Looks so good that it hurts.

Åh, hans röst. Han har en riktig änglaröst.

-You're a dime plus ninety-nine and it's a shame, trots att jag inte alls sjöng bra, sjöng jag med honom.

-It's my favorite song. Or one of them, avbröt han.

-You sing like a angel, flög det ut mig.

-But you are an angel, sa han charmigt. 

Jag visste inte ifall han kunde se det, eller ens märka hur varm jag blev i kroppen. Han var min andra halva - han gjorde mig hel.

-This is our song, or what do you th...?

-Shut up, this is definitely our song. No need to ask, sa jag med en skämtsam ton vid ''shut up''.

Han log till svar. Det där varma underbara leendet.

Resten av bilfärden njöt jag av att höra Zayns änglalika röst. Han kunde tydligen nästan alla låtar som spelades. Medan jag inte kunde en enda av låtarna som spelades.

Det hade blivit allt svalare, ju längre vi åkte. Vinden svajade i mot hår. Det var skönt att det var rätt så svalt här, annars hade det varit kokhett hela dagen.

Nu kunde man även känna lukten av skog. Den där lukten av lite barr och vatten.

 

-We're here, sa Zayn avslappnat.

-Yey! jublade jag.

Jag hörde hur han gick ut ur bilen och öppnade dörren åt mig. Han tog tag i mina händer och hjälpte mig upp försiktigt. Det var svårt, eftersom jag fortfarande hade ögonbindeln på mig. Zayn släppte taget om mina händer och stängde bildörren efter mig. Han låste sedan dörren och höll min hand och ledde mig bort.

 

Sakta knöt han upp ögonbindeln och sa lungt:

-Open your eyes.

Jag kollade mig om. Vi vad framför en mellanstor trädkoja. Hundra meter därifrån ungefär fanns det en sjö där med rent vatten. Det var grönt överallt. Träden, gräset, buskarna. Haha.

Vi klättrade upp för den korta stegen som ledde till trädkojan.

-Be careful, sa Zayn beskyddande.

Jag blickade bak mot honom och log ett varmt leende. Väl där uppe hade Zayn redan fixat. Stearinljus, mat, radio, täcke, kuddar och ett par filtar. Han hade fixat det så mysigt.

-Wow, it's so cozy in here. I love it, Zayn.

-Everything for you. The lads helped me though.

Jag satte mig på det lena träet. Mitt emot satte sig Zayn. Han tog fram maten ur picknickkorgen och la det på min tallrik. Jag tror han hade lagat det själv - kycklingfilé med potatisklyftor. Han lade till sig själv och tog sedan fram några vinglas. Han höll i cola i båda glasen, haha.

-Did you cook it by yourself? frågade jag vänligt.

-Yes, I did. Hope it tastes good, sa han mjukt.

Jag tog en bit av kyckling och åt. Åhgud vad gott det var. Zayn måste nog vara bra på att laga mat, för det här var jättegott.

-I love it.

-Thank you.

Zayn hade tänt stearinljusen. Jag hade satt mig bredvid honom efter att vi ätit. Jag lutade mig mot hans axel. Han hade lindat en av filtarna runt oss så att jag inte skulle frysa - och få till en mysigare stämning.

Jag kollade på honom och kysste honom mjukt. Allt det här kändes perfekt. Jag ville bara stanna kvar i den här tidpunkten - med honom. Killen jag älskade mer än mig själv. Han som lyste upp mina dagar. Zayn Malik.