Snälla, kan du inte uppdatera oftare? Jag ÄLSKAR dina noveller, har läst alla. Men jag önskar att du uppdaterar lite mer!

Svar: Jo, jag ska bättra mig. Förlåt. Jag vet inte varför jag uppdaterar så uselt. Men jag ska ta och skriva ett kapitel på Seven Billion People nu faktiskt. Förlåt ännu en gång. x

Gemma lyste upp hela rummet med sitt leende. Hon slog sig ner på den tomma platsen bredvid mig och tog för sig av maten. Jag och Gemma började prata om allt. Det var skönt att ha en tjejkompis ändå. Harry som satt på den vänstra sidan av mig suckade högljutt. Jag gav han en lätt knuff. Han skrattade åt mig. Jag lipade tillbaks. Adam kollade på mig med en brännande blick. Jag visste att han skämdes över mig. Längst inne gjorde det ont ändå. Han var den enda fadersfigur jag hade, och så skämdes han över mig. Men jag visade det inte. Jag reste mig försiktigt upp och drog ut stolen. Jag tog tag i min tomma tallrik och tackade för maten tacksamt. Anne log till svars. Fötterna fortsatte ut ur matsalen och in till köket. Jag ställde min tallrik i diskmaskinen. Bakom mig kunde jag höra några hastiga fotsteg.

''What happend?'' frågade Harry.

Jag serverade ett leende mot honom och svarade:

''Nothing'' glatt.

Han kollade på mig med en underlig blick. Jag gav honom en klapp på axeln.

''Can you show me my room?'' frågade jag försiktigt. Han fick inte ta det på fel sätt. Hehehe. 

"Yeah, sure. Follow me" sa han.

Han stannade framför en vit dörr längst bort i ett hörn, bredvid Gemmas rum. Vi klev över tröskeln till rummet. Vinröda tapeter klädde rummets väggar. Ett vitt skrivbord i trä stog framför ena fönstret. På skrivbordet låg några böcker snyggt och en laptop. På laptopens vänstra sida ligger en liten vas med en liten bukett med röda rosor. I ett hörn stog en avlång spegel snett. Mittemot sängen sitter en plat-tums tv hängande. Bredvid den stora vita garderoben står mina bagage.

''Oh, how cozy it's in here!'' sa jag glatt. Harry log till svar. ''Should I help you pack up?'' frågade han vänligt.

''Na, thank you anyway'' svarade jag. Han nickade okej och gick ut ur rummet. Jag stängde igen dörren efter honom och började packa upp. Anne hade låtit oss bo här tills vi hittat ett eget hus. Mamma ville helst hitta ett hus i samma område som det här, men det var svårt. Så hon var mycket tacksam mot Anne. Eller alla vi var, rättare sagt. Jag började att packa upp mina saker. En efter en.

 

''Erin?'' frågade Gemma försiktigt. Jag slöt upp ögonen. Jag kikade för att försöka få bort den suddiga synen. Gemma klev in i rummet och satte sig på min säng. ''Wake up'' sa hon vanligt. Tydligen hade jag somnat. My bad. ''Oh, sorry'' ursäktade jag mig. Gemma skrattade åt mig. ''Wanna follow me and Haz in to London? We're going to a nightclub'' frågade hon. Jag skrattade. Seriöst? Jag kan inte säga att jag gillade att gå ut och festa. Kalla mig tråkig, men jag kände inte för det egentligen. ''Sure, why not? It will be fun'' ljög jag. Det kanske inte var så tråkigt att gå ut med Gemma och Harry. Tror knappast dem är lika tråkiga som dem hemma i Sverige. Så, why not give it a shot? Gemma log ett brett leende mot mig. ''Okey, I'm already dressed up, we'll be waiting for you in the livingroom!'' sa hon. ''Take your time'' Jag log till svars och kastade en snabb blick mot henne innan hon gick ut ur rummet. Gemma hade på sig en vit skjorta instoppad i sina svarta tighta byxor. Hennes läppar var klädda i rött och på ögonlocken hade hon brett ett tunt lager med svart ögonskugga. Hon såg vacker ut, som vanligt då. Jag bläddrade bland mina kläder. Jag tog fram ett par jeanshorts med nitar på. Smidigt satte jag på mig dem och drog sedan på mig mitt blåa linne med halvöppen rygg. Som accessoar valde jag ett silverhalsband med en rund berlock på. När jag klätt på mig började jag platta håret och sminkade mig enkelt. Tyst smög jag ut till vardagsrummet. Harry stog med ryggen mot mig och höll på med sin mobil. Jag smög fram till honom och skrämde honom. Han hoppade till och vände sig om hastigt. Han såg ut som om han nyss sett ett spöke. Det var alltid roligt att skrämma Harry, lika rädd varje gång. ''Haha, omg you should've seen your face!'' skrattade jag. ''I wasn't even scared'' retades han. ''Yeah, right'' skämtade jag.

Jag kunde se hur Harry granskade mig från topp till tå. ''You look stunning'' log han. Jag neg. ''You don't look so bad you either'' svarade jag. Det var sant, han såg riktigt bra ut. Han hade på sig sin gråa tröja med trycket 'Hipsta Please' och ett par jeans. Håret såg lika bra ut som vanligt.

''Well hello beautiful'' säger Gemma. ''Hello you'' svarade jag.

''Shall we go?'' frågade Harry med en snobbig tillgjord röst. Både jag och Gemma skrattade.

''I surely think so, if you dont mind miss Gemma?'' fortsatte jag.

''Ofcourse not'' avslutade hon. Vi gick ut och satte oss i bilen. Ett ljudligt brummande hördes från bilen och Harry började köra.

 

Musiken dunkade. Lukten av svett spred sig inne i nattklubben. Massvis av folk gned sig mot varandra när dem dansade. Eller kan man kalla det att dansa? Haha. Harry tog tag om min hand. Vi gick mot ett ställe där det fanns en bred soffa som ingen satt på. Jag och Gemma satte oss ner.

''Do you want anything to drink?'' frågade han.

''I take what Gemma takes'' sa jag.

En kille med chokladbruna ögon och tjockt fylligt brunt hår dök upp bakom Harry.

''Harryyyyy'' ropar killen glatt. Harry vände på sig förvånat men sprack genast upp i ett leende.

''Connor, bro!''

''Long time ago we seen eachother, aye!'' Harry svarade något som jag inte hörde.

''Who's that?'' viskade jag frågande till Gemma. ''It's Harrys old friend'' svarade hon snabbt.

Connor kollade mot mig med en gillande blick. Jag kände hur jag rodnade. Connor viskade något mot Harry samtidigt som han kollade på mig. Harry vände sig om och log. Han nickade och sen försvann dem. Jag vände mig mot Gemma och så började vi prata.

 

Efter tio minuter ungefär kom Harry och Connor tillbaka. Harry hade två drinkar i handen och likaså Connor. Connor ställde ena drinken som han höll framför mig och den andra behöll han. Han log mot mig och jag log tillbaka. Harry satte sig ner bredvid mig och la armen runt mig. Han lutade sig fram mot mitt öra och viskade:

''You wanna...'' han hann inte mer innan Connor avbröt honom.

''Erin, babe, you wanna dance?'' frågade han.

Jag var lite tveksam. Jag kände knappt honom. Ändå nickade jag till svars och reste mig upp. Jag slängde en snabb blick bakåt mot Gemma och skrattade. Jag kunde inte undgå av att se hur Harry blev lite besviken. Jag hann inte tänka mer på det. Connor tog ett mjukt grepp om min midja och tryckte sig lite närmare mig. Jag hade händerna runt hans nacke. Han log mot mig. Det blev en bra kväll ändå, right?

 

''Do you remember when you and I played a trick on Gemma?'' skrattade Harry fram. Vi hade skrattat hela vägen och jag kände på mig att mamma och Adam blev allt mer irriterade. Men jag kunde egentligen inte bry mig mindre.

''Ofcourse I do! How could I forget that? She got so pissed'' fnissade jag. Harry nickade instämmande. ''I think she yelled at us for like, an hour'' fortsatte jag.

''And we couldn't stop laughing, because she looked so funny'' avslutade Harry. Jag nickade och log ett brett leende. För en liten stund kunde jag inte slita blicken från hans ögon. När han märkte det vände jag generat på huvudet och blicken fortsatte ut genom fönstret. Ur ögonvrån kunde jag se hur Harry flinade. Helt random brast han ut i skratt, konstiga Hazza.

''Oh, stop it curly!'' sa Adam strängt till Harry. Bakom det förvånade uttrycket kunde jag se hur Harry flinade. Som om han smittat mig brast jag också ut i skratt. Det glädje mig att Adam blev irriterad. Kalla mig elak om ni vill. Jag tycker bara helt enkelt inte om Adam. That's it.

''Okej, nu räcker det. Erin, du borde veta bättre. Uppför dig'' sa Adam till mig. Under åren hade jag lärt mig flytande svenska och hade ett perfekt uttal. Det lät till och med bra när jag sa å, ä eller ö.

''Jaja'' sa jag irriterad. Adam gav mig en nöjd blick. ''Happykiller'' mumlade jag ohörbart. Adam snappade upp något, men tur som uppfattade han inte vad jag sa. Om han gjorde det skulle nog han få ett utbrott. Jag log åt tanken.

Smidigt fiskade jag upp min mobil och satte på en låt. Snabbt satte jag in hörlurarna sa att jag inte skulle få en utskällning. Jag var inte rädd för Adam, men jag hade ingen lust att reta upp mamma. Harry gav mig en snabb blick.

''What are you listening to?'' viskade han.

''It's you, it's you, it's all for you'' sjöng jag tyst.

''Everything I do'' sjöng Harry. Vi kollade på varandra ett långt tag. Han lutade sig närmre mot mig. Jag kunde höra hans andetag. Jag kunde inte slita blicken från honom. Snabbt flytade han sig bak igen.

''I like Lana'' sa han skakigt.

''Me too'' sa jag lungt och räckte honom ena hörluren.

 

Jag vaknade av att någon mjukt upprepade mitt namn. Jag vaknade till och möttes av ett par smaragdgröna ögon. Jag hade somnat på Harrys knän. Jag reste mig hastigt upp. Gäspade till och blinkade några gånger. Harry skrattade åt mig. Jag såg säkert löjlig ut. Okej, jag såg löjlig ut. Harry klev ut ur bilen. Efter honom kom jag. Jag fixade snabbt till håret och följde efter Harry med lätta steg. Jag hade på mig en enkel röd klänning som räckte till knäna med några vita converse till. Han låste upp dörren och vi klev in i det varma huset. Efter oss gick mamma och Adam. Huset var fylld med en lukt av mat. Ut ur köket kommer Anne med ett brett leende prydande på läpparna. Hon har på sig grytlappar och förkläde. Håret är uppsatt i en toffs och hon ser lika vacker ut som vanligt. Anne småsprang fram till mig och gav mig en kram. Hon kollade på mig med en förtjust blick.

''You're so beautiful, Erin. It's nice to have you back, we really missed you'' säger hon varmt. ''Especially Harry'' lade hon till tillräckligt tyst så att Harry inte skulle höra. Jag rodnade och Anne fortsatte le sitt glädjefyllda leende. Hom gav mig en varm klapp på axeln och fortsatte sedan bak mot mamma. De båda kramade om varandra länge.

 

''Erin?'' frågade mamma och knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. Jag väcktes från mitt dagdrömmande.

''Oh, sorry. What?'' undrade jag.

''I were just asking if you are excited'' Jag skrattade. Mamma vet nog redan svaret på den frågan.

''I'm more than excited'' log jag.

''I tought so'' sa mamma och log.

Jag kollade glatt mot mamma. Mitt leende suddades bort när Adam satte sig ner på sätet bredvid mamma. Hastigt vände jag på mig och kastade ut blicken genom fönstret. Jag kunde höra en tyst suck från mamma. Jag vet att jag sa att jag accepterar deras förhållande, men det betyder inte att jag gillar Adam. Det kommer jag nog inte heller. Nu vill jag bara vara framme i England.

 

''Welcome to England. Please take your seatbelts off. Hope you had a great flight and thank you for flying with Ryan Air''

Äntligen framme i kära England. En känsla fylld med glädje spreds sig inom mig. På en gång kände jag mig hemma. Åh vad jag längtat. Vi gick och hämtade våra bagage och fortsatte framåt genom den stora folkmassan. Jag letade med blicken efter Harry. Trots att vi inte sett varandra på flera år hade vi skypat då och då. Jag släppte taget om bagagen som jag höll i och sprang fram till honom. Där stog han med ett brett leende. Jag omfamnades med en stor varm kram. Kunde det bli bättre?

''I missed you so much!'' sa jag glatt. Jag sket i hur töntigt det lät, jag orkade inte bry mig mindre just nu.

''I've missed you to, Erin''

 

Nu har jag bestämt mig! Jag ska avsluta Mirror och påbörja två andra noveller. Så jag kommer inte skriva mer på Mirror. Den ena novellen kommer vara med Harry och den andra kommer det vara Ed Sheeran! Jag vet att Ed inte är med i 1D men jag vill verkligen skriva en novell med honom i! En prolog med novellen som Harry ska vara med i kommer upp snart :) xx