Seven Billion People | Chapter 4
Han tryckte kudden allt hårdare och hårdare mot mitt ansikte. Våldsamt kippade jag efter luft. Mina ben sprattlade omkring i vädjan med att kunna slå till honom. Jag tyckte mig kunna höra en smäll. Han skrek till ilsket, jag hade lyckats sparka honom. Han muttrade några otydliga svärord.
''You fucking idiot'' svor han åt mig. Flera tårar sipprade nerför min kind. Jag försökte skrika högt, misslyckat dock. Han kastade iväg kudden, la snabbt ena handen för mina ögon så jag inte skulle se hur han såg ut. Lättad tog jag några djupa andetag.
''What do you want me?'' grät jag. ''Who are you?''. Han hyschade mjukt åt mig. ''Get off me!'' skrek jag. Ännu en gång började sprattla med benen, i samma försök som förut.
''Stop it!'' skrek han aggressivt och slog till mig på kinden. Det sved till där han slagit mig. Jag bet mig i kinden hårt. Så hårt så jag kände hur smaken av blod spred sig i min mun. Blod och järn. Jag började hosta. Våldsammare och våldsammare.
''Take som deep breaths'' lugnade han mig. Jag löd honom och försökte ta några andetag. Det funkade. ''Now close your eyes fully, and relax'' fortsatte han. Rädd som jag var, lyssnade jag på honom. Jag slöt ögonen och slappnade av. Han tog bort sin hand från mina ögon. Jag hade fortfarande ögonen slutna, men kunde känna hur ljuset i rummet. Hans läppar kysste mig på hårt halsen. Jag höll inne ett skrik. Han höll om mina armar och kysste mig ännu en gång. Jag kunde hålla det inne längre. Jag brast ut i gråt, på riktigt.''Let me be. Please'' bönade jag. Hans fingrar lekte med mitt hår samtidigt som han fortsatte att kyssa mig. Jag slet mig ur hans grep och slöt upp ögonen. Jag började slå honom på ryggen. Då såg jag vem det var. Han hade svart spretigt hår, och när han kollade upp på mig kunde jag se ilskan i hans iskalla blåa ögon. Adam. Det var Adam.
''Adam, ditt jävla svin! Vafan vill du mig din fucking idiot?'' skrek jag åt honom. Han fortsatte bara att stirra kallt på mig. ''Vänta bara tills jag säger till mamma'' sa jag och stirrade kallt tillbaka. Hastigt reste sig Adam upp från soffan och sprang mot mig. Som om jag vore förstenad stog jag bara kvar där och kollade på honom.
Adam hoppade på mig så jag fall ner på golvet och slog i huvudet. Jag skrek till gällt. Han slog till mig under ögat. Sen på munnen, sen magen. Blodet rann nerför min spruckna läpp. Adam tog tag i min tröja och drog upp mig mot väggen. Han pressade mig högre upp mot väggen.
''Våga säga till din mor. Du får se vad som kommer hända då'' varnade han. Jag blinkade bort tårarna. Han släppte taget om min tröja och kastade ner mig på golvet. Jag känner ändå mig som en trasa just nu. Jag orkar inte mer, jag är ändå svag. Han kollade ner på mig med ett hånlen. Han sparkade till mig i magen. Jag kröp till i fosterställning med händerna för magen och tårarna rinnandes nerför mina kinder. Han sparkade mig i magen igen, efter det huvudet. Sedan satte han sig på mig igen.
''Varför?'' kväver jag fram. Han var tyst och kollade tomt på mig. Efter en stund svarade han på mig. ''Är det inte självklart?'' sa han. ''Jag gillar ju dig, Erin. Du är ju fan dum, är det så svårt att se eller?''. Nej, fyfan. Va? Min mammas kille, gillar mig.
''Men vad i helvete Adam, varför är du med mamma då?''
''För att komma närmre dig''
Jag var tyst. Det här var inte direkt vad jag hade tänkt, om man säger så. Om ens någon förväntar sig något sånt här.
''Slut med det här, det var inte meningen att du skulle få mig att prata ut'' fräste Adam. Han tog ett hårdare grepp om mina armar och tryckte mig hårdare mot golvet. Han slängde lite med mig mot golvet, så att jag slog hårt med huvudet. Sedan reste han sig upp, sparkade mig några gånger till i magen och huvudet, sen jag han därifrån. Precis innan han gick fräste han åt mig:
''Din lilla slampa, jag såg vad du gjorde förut'' sen så stängde han igen dörren hårt efter sig, och så var jag ensam. Jag låg i fosterställnig igen och grät. Blod rann nerför min mun. Försiktigt ställde jag mig upp. Jag la ena handen mot mitt bakhuvud. Jag tog undan handen och kollade på den. Min hand var nu full av blod. Snabbt sprang jag till badrummet och sköljde håret som var fastkletat med blod. Efter det tog jag ett papper och duttade det försiktigt mot min spruckna läpp.
''Det syns inte så mycket, ingen kommer märka det'' lugnade jag ner mig själv. ''Take it easy''. Jag bredde på ett svagt leende mot min spegelbild. Det funkade inte, jag brast ut i gråt igen. Jag torkade bort tårarna och gjorde ett nytt försök. Jag bredde på samma leende, fast starkare. Det gick bra den här gången.
Nu låg jag i soffan och bara stirrade tomt upp på taket. Jag hörde några skratt utanför dörren. Jag satte mig upp och fixade till mitt hår snabbt. Fiskade upp min mobil snabbt och låtsades vara inne i den. Dörren öppnades av en glad Harry.
''Bye, see you soon'' sa han och stängde igen dörren. Han kastade iväg jackan och fortsatte mot vardagsrummet där jag satt på soffan. När han såg mig sittandes så stelnade han.
''Hi...'' hälsade jag på honom svagt.
Seven Billion People | Chapter 3
Han lutade sig fram mot mig och kysste mig ömt på läpparna.
''See you tomorrow?'' frågade han.
''Yeah. Bye Connor'' sa jag och stängde sen igen dörren efter mig. ''I'm home!'' ropade jag. Smidigt sparkade jag av mig skorna. Fotsteg hördes från gången mellan vardagsrummet och mitt rum. Jag fiskade upp min mobil och kollade klockan snabbt, 17.46. Jag fortsatte mot mitt rum och kastade sen iväg mobilen mot sängen. Den stannade med ett litet studs. Bekvämt satte jag mig ner på datastolen och kollade snabbt igenom twitter. Lika snabbt som jag satt mig på stolen stängde jag ner datorn och fortsatte mot badrummet. Jag njöt av att vara ensam ändå. Tystnaden, lugnet. Bara känslan av att kunna göra vad som helst.
Precis när jag skulle stänga badrumsdörren hörde jag ljudet av fotsteg igen, och ett högljutt knarr följt av ett ilsket mutter. Var det någon här?
''Hello?'' frågade jag med skarp röst. Som förväntat fick jag inget svar. ''Hello?'' upprepade jag mig. Nej, fortfarande inget svar. Det var säkert bara ren inbillning. Det fanns inga tjuvar i det här området. Nej, nej det gjorde det inte. Jag skakade bort tankarna och låste dörren och satte mig i duschen. Du inbillar dig bara.
Varsamt med små steg klev jag ut ur badrummet. Tyst smög jag till vardagsrummet. Det droppade små vattendroppar från mitt nyduschade hår. Jag vet att jag sa att det säkert bara var inbillning, men något i mig sa att det inte var det, att jag hade fel.
Det var helt tomt i vardagsrummet. Det såg precis ut så som jag sett det förut. Jag kollade igenom vardagsrummet igen innan jag fortsatte mot mitt rum. Jag ska precis gå när jag lägger märke till att någon stökat till bland kuddarna och att en kudde saknades. Creepy jag är som vet hur många kuddar dem har. Försiktigt smög jag till soffan. Jag är rätt så cool när jag leker dektetiv, right? Bakom mig hör jag hur någon springer, och ljudet av det blir allt tydligare. Jag vänder mig om hastigt när jag får en kudde tryckt mot ansiktet. Jag ramlar bakåt på soffan och någon sätter sig på mig. Man kan höra hur en mansröst skrattar bakom kudden. Han trycker den hårdare mot mitt ansikte. Jag försöker sparka bort honom från mig och slå på honom, men han trycker bara kudden hårdare.
''Slut'' fräste han.
Varsamt la jag mina händer runt Darlenes midja och tryckte henne mot mig. Hon la sina armar runt min nacke och log. Jag skrattade tyst. Hennes andetag hördes tydligt. Jag böjde mig fram mot henne och kysste henne mjukt. Hon besvarade kyssen och fnissade.
''What?'' sa jag skrattandes.
''Nothing, you're just cute'' sa hon med sin breda amerikanska accent. ''Dont you worry being seen by a paparazzi?'' frågade hon.
''No, ofcourse not, can't you see my disguise?'' skämtade jag och pekade på min hatt och solglasögon och min mustasch.
''You'll better shave of that moustache!'' skrattade Darlene. Jag skrattade med henne. Hon släppte taget om min hals och jag om hennes midja. Istället tog hon tag i min hand och flätade fast hennes fingrar med mina.
''Why? I acutally like it, it's pretty hot isn't it?''
''Sexy?'' skämtade hon och bet sig i läppen. Jag nickade och smilade med ögonen. ''Come on'' sa jag och drog iväg Darlene.
Flåsandes efter andan efter att ha sprungit hela vägen till glasskiosken brast vi ut i skratt.
''So I were running for my life, because of ice cream?'' sa Darlene skrattandes.
''Well, basically, yes''. Hon boxade till mig hårt på armen och jag kved till lite.
''Naw, I'm sorry, bo'' sa hon med en tillgjorde ljus röst och la sitt pekfinger på mina läppar. Och så kom det, flabbet. Högt och tydligt skrattade jag. Glassgubben kollade på mig snett. ''What?'' frågade hon förvånat, men fortfarande med ett leende på läpparna.
''Your vocie'' skrattade jag. ''I can't even...''
''Oh, stop it you!'' sa hon igen med den där rösten, sen så gick hon med stränga steg mot glassgubben. Hon slängde en glad blick mot mig snabbt.
''Two soft ice creams, please'' beställde Darlene artigt. Glassgubben kollade konstigt på henne. Snabbt räckte han fram två mjukglassar i bägare till henne. Nöjd gick hon tillbaka till mig.
''Your ice cream, sir'' sa hon snobbigt och räckte fram ena glassen till mig.
''Thank you madame'' svarade jag med samma snobbiga röst. Samtidigt smakade vi av glassen. Jag smuttade på den graciöst.
''Silly you'' sa hon.
''Silly you'' upprepade jag med en ljus röst. Darlene himlade med ögonen. Jag tog en sked av hennes glass. ''Oh no you didn't'' sa hon med mörk röst. Jag skrattade åt henne nickandes. ''Let the war begin then'' skrattade hon med ett höjt ögonbryn.
Seven Billion People | Chapter 2
''Did you have fun last night?'' frågade Gemma mig. Jag kollade upp från mobil och log brett.
''Yeah, I had. Connor are really sweet'' sa jag blygt.
''Good! But I gotta go, I have a lunch date with a friend''
''Okey, see ya''
Gemma stängde dörren efter sig och man kan höra bilens brummande. Mitt blonda rufsiga hår var uppsatt i en hög hästsvans. På mig hade jag en ljusrosa mysdress från Juicy Couture. Jag hade inte tänkt att göra något speciellt idag, Anne, mamma, Adam och Robin hade gått ut på stan. Så det var bara jag och Harry hemma. Men, han sov fortfarande.
Med datorn på knäna surfade jag runt och kollade bland olika tumblrs. De flesta tumblr jag kollade på handlade om One Direction eller Harry, jag kunde inte stå emot. Jag hade skypat med resten av killarna i bandet när dem var hemma hos Harry. De var som Harry, fjantiga, omogna, roliga, och barnsliga. På ett bra sätt då.
Jag hörde en dörr smällas igen och ett gäspande. Han hade säkert vaknat. In i vardagrummet kom en nyvaken Harry klampade.
''Morning beauty'' retades jag.
''Yeah yeah'' sa han och gäspade igen. Harry satte sig bredvid mig i soffan.
''Hey there stalker'' skämtade han och pekade på tumblr sidorna jag var inne på. Ops.
''Where did you go last night?'' frågade jag för att byta ämne. Han var tyst. Hallåååå?
''With a friend''. Jag kunde inte undgå att se hur Harry rodnade.
''Omg, you're blushing!'' skrattade jag. Harry kollade på mig med stora ögon. Jag la ifrån mig datorn och satte mig med knäna mot ansiktet. ''Who is it? You can tell me, I won't tell anyone''
''It's a girl..''
''No shit Sherlock'' flinade jag. Han skrattade tyst.
''She's from the club, she's really nice. I think we have something going on''. Jag kunde inte låta bli att le, det var inte alltid Harry blev kär. Från ingenstans hoppade han på mig och började kittla mig. Vad gör han? Han vet ju att jag är jättekittlig! Well, ehm, han skulle kanske inte kittla mig annars. Smartie.
''Harry! Stop!'' skrek jag gällt samtidigt som jag skrattade. ''Harryyyy!''
''I will stop if you promise to not tell anyone, I know you how you fool me sometimes'' sa han leendes. Antagligen för att han gillade att se mig i underläge. ''Yeah, I promise, just stop!'' bad jag. Harry log belåtet och slutade.
''Good girl'' sa han och klappade mig på huvudet. Jag suckade irriterat åt honom samtidigt som jag blåste bort en hårslinga som dinglade framför mina ögon. Så blåste jag igen. Och igen. Och igen, men den vägrade flyttade. Harry skrattade retsamt åt mig. Han satte sig närmare mig och strök bort hårslinga bakom mitt öra. Det pirrade till lite i magen av hans berörning. Sluta.
'''Thank you'' sa jag tyst.
''No problem'' svarade han snabbt. ''So, have you eat breakfast?'' frågade han tydligt. Jag nickade. ''Okey then, bye'' sa han och log. Jag besvarade hans leende.
''Harry, I'm going out to meet Connor, okey?'' ropade jag. Harry var i köket och diskade efter sig. Jag fixade till mitt nu icke rufsiga hår så att det såg rufsigt ut på ett bra sätt. När jag vände mig om stog Harry där.
''Erin, I'm saying this for your best, he's not that sweet as you think he are'' varnade han mig. Vad pratar han om? Visst, han har känt Connor längre än mig, men Connor var inte sådär. Han var snäll. Och så såg han bra ut, vilket var ett plus.
''Dont worry, curly. I think it's you who take Connor wrong'' blinkade jag. Jag vinkade hejdå till Harry och gick ut. Ute möttes jag av en varm sommarbris. Det blåste varma vindar. Jag gick mot riktningen mot kafét som inte var så långt borta. Trots att det var längesen jag var här, så hade jag inte glömt bort stället. Precis som förut kan jag stället som handen i handsken.
En väntande Connor stog lutad mot den korta grinden runt kafét. Han såg bra ut, som vanligt då. När han kollade upp från marken och mötte min blick brast han ut i ett snett leende. Jag gick fram mot honom med bestämda steg.
''Hello there gorgeous'' flirtade han. Jag log som svar. Han tog tag i min hand och vi gick in i kafét. Där inne var det svalt och fräscht. Vi gick fram mot kassörskan.
''Hi Connor, long time we seen eachother, wasn't it?'' hälsade kassörskan på Connor. Tydligen kände dem varandra. Han svarade artigt på henne och skulle precis beställa när jag kände hur det vibrerade i fickan.
''Just a sec'' ursäktade jag mig och fiskade upp min telefon. ''Hello? It's Erin'' svarade jag. Det var mamma, hon skulle bara se vad jag gjorde och berätta att dem kommer hem lite senare för att dem hade blivit inbjudna till ett cocktailparty. Vi sa hejdå och jag la på. Ur ögonvrån såg jag hur kassörskan lekte med Connors fingrar och flörtade diskret med honom. Smidigt gick jag tillbaka till dem och slingrade min arm runt Connors så att kassörskan skulle se det. Jag lutade mitt huvud mjukt mot hans axel och log.
''So what did you order?'' frågade jag honom.
''I know that you like muffins, you told me yesterday, so I orderd you a muffin and a cola?''
''Great!'' sa jag och kysste honom lätt på kinden. Jag kunde se hur en irriterad min spred sig i hennes ansikte. Jag log nöjt för mig själv.
