Jag vet att det är så dålig uppdatering. Men easy said, jag har ingen lust. Förlåt, men hela den här novellen är skit. Funderar på att avbryta den och påbörja på en ny. Eller vad tycker ni? Egentligen känner jag inte för att forsätta på den här novellen, eftersom jag tycker den suger. Somsagt, skriv gärna vad ni tycker. Valet kommer ju påverkas efter er. Tack hej :)

 

Det hade blivit kyligt ute och väldigt mörkt. Jag ställde ifrån mig cykeln och låste upp dörren. Sakta låste jag upp dörren och klev in med raska steg. Just nu ville jag bara falla ihop i min säng och sova. Men, så skulle det alltid komma något ivägen. Jag tog tag i telefonen och svarade med min "prata-i-telefon-"röst:

-Hello, this is Marissa.

-Hi honey, it's mum. I'm sorry I called you so late, just wanted to talk to you.

-Haha, hi mum. How are you? 

-Thank you, I'm fine. It's great here in Italy, Emah and Eliah are having so much fun. They miss you, we all do.

-I miss you guys too, it's so silent.

Man kunde höra mamma skratta.

-I have to go now, goodnight honey. Sleep tight.

-Night mum, svarade jag.

Så la hon på. Jag la tillbaka telefonen och kastade mig mot min säng.

 

Jag hade gått till Madame Fortuna idag, igen. Jag vet att jag sa att jag aldrig skulle dit igen, men jag var tvungen att veta mer. Men jag fick inte veta något mer om det. Istället hade hon berättat att det skulle hända något idag, vad vet jag inte, men hennes blick sa något mer än så. Som om hon försökte varna mig. Jag vet att hon inte får berätta för mycket, men det här kändes allvarligt. Det med Zayn hade jag släppt, för det lät inte rimligt på något vis. Efter att jag varit hos henne idag så trodde jag inte mer på det. Det lät ju löjligt, och helt ologiskt. På något konstigt sätt. Dock var det en sak jag inte kunde släppa. Rädslan. Rädslan som hon visade. Borde inte spågummor dölja sina känslor gällande sådana saker? Det skulle jag gjort. Men det var inte något hon tänkte på, hon var inte ett dugg diskret. Det förvånade mig på sätt och vis. När jag var hos henne häromdagen var hon ju så känslolös, förutom när jag stormade ut. Aja, släpp det nu.

Jag hader helt och hållet glömt bort att jag satt på bussen. Den var framme på sista hållplatsen nu, där skulle jag stiga av. Idag hade jag bestämt mig att köpa någon present till mamma. De kommer om hem om 10 dagar, och precis den dagen fyller mamma år. Jag hade inget bättre för mig, så jag kunde lika gärna köpa hennes present idag. Jag hade tänkt mig smycken. Kanske lite kliché, men mamma älskade det. Jag gick in i den närmsta smyckesbutiken jag såg och kollade runt. Mitt mål var några örhängen. Jag gick fram till kvinnan i kassan.

-Hi, can you show me some silver earrings? frågade jag.

-Sure, svarade kvinnan i kassan med ett brett leende.

Jag läste på den lilla skylten som satt fast på hennes t-shirt. Alice. Hon ledde mig till ett glasskåp fyllt med silverörhängen. Mamma tål inte guld, hon blir alldeles yr av det.

-This is my favorite pair, sa och pekade på några örhängen längst ut på kanten. De var inte för stora, och inte för små. De var ovalformade och hade en diamant i mitten. De var som gjorda för mamma.

-I'll take them, log jag.

Alice låste upp glasskåpet och tog varsamt ut örhängena. Vi gick tillbaka till kassan och hon slog in priset.

Jag gav henne pengarna och tackade och gick sedan därifrån. Hon hade lagt dem i en söt liten vit karton med ett rosa snöre runt om.

 

Jag låg och sov på soffan när det plingade på dörren. Jag sträckte på mig och gäspade stort. Snabbt satte jag mig upp. Fixade till håret och gick till dörren pigg. Jag kollade mig snabbt i spegeln för att se om jag såg trött ut. Jag log mot min egen spegelbild och öppnade dörren. Där stog han, lutad mot väggen och log sitt vanliga charmiga leende. Jag kommer ihåg när jag brukade bli knäsvag av det där leendet. Nu mer var jag rädd för det, mest ilsken. Jag fräste. Vad fan gör han är? Jag kände mig arg, men en liten bit av mig kände någon slags glädje.

-Suprise, sa han.

Han lutade sig fram mot mig för att kyssa mig. Jag puttade bort honom.

-Did you really think that I would wait for you? Asshole, sa jag sårat och smällde dörren i hans ansikte.